Take a walk on the green side...

Back to school

2010-08-23T13:35:00.000-07:00

Det allt mer ostadiga sensommar-vädret till trots, valde solen att stråla med hela sin charm och gav därmed den krypande höstkylan en jämn match denna morgon, den 23de Augusti 2010. Det luktade nystart i luften och i magen tumlade känslorna ru

nt inför första info-mötet med min nya klass, på mitt nya program med den nya inriktningen. I mina öron sjöng Lasse Lindh om hur man "för alltid är nybörjare" i vissa situationer, första dagen i skolan är i min mening definitivt en sådan situation. Déjà vu!

Känslostormarna påminde i all sin praktfullhet om en av de bästa dagarna i mitt liv på andra sidan jorden. Med en av de bästa vännerna Linda (vars relation då endast byggde på en 24h lång flygresa) gick vid min sida in genom stora glasdörrar första skoldagen, tillsammans med de andra då okända men idag högst älskade vännerna på Monash University, Melbourne. Det blev ju bra då, för ett år sen. Så jag följer min inpräntade optimism och tror att detta kommer bli bra, riktigt bra. Fingers crossed!

Annars då? Sommaren har varit lång, svensk och välfylld. Den började fint med många soliga och lediga dagar, för första gången kvar i studenternas Uppsala. Firade som sig bör sann Dalamidsommar med Matilda och gymnasiegänget på Uddéns gård med hejdundrande tillskott i form av mina vapendragare Linda och Hanna.

Grillmiddagar på verandan i Bäsna tillhör också de höga poängen, liksom de långa cykelturerna och i sommarstaden Helsingfors. Ben & Jerry var "körsbäret på toppen" liksom La la langos på Peace and Love. Var även en hel del artister som h

jälpte till att återigen bjuda på den bästa festivalen, vännerna och Gagnef-förfesterna var inte så tokiga de heller.

Kamprads ideologi har satt sina klor i mig och jag har numera IKEA tatuerat i mitt hjärta. En sommar på köksavdelningen i Uppsala har inneburit en himla massa jobb, tacksamma kunder, nya relationer, pengar(återstår att se) , grym huv

udräkning och en hel ny vetenskap rikare. Vem visste att man måste ha diffusionsspärr mellan diskmaskin och bänkskiva? Att slangen under diskbänken kallas vattenlås eller vad lackerad MDF innebär? Säkert många, men absolut inte jag.

Ljumma sommarkvällar med grillhinken i ekoparken, sena middagar på nationernas uteserveringar, Brygganhäng och en kräftskiva som hette duga. Och ta-me-tusan, den gick lika fort i år igen. Sommaren alltså. Men som jag brukar säga; än är inte sommarn slut. Nu väntar en veckas ledighet som ska spenderas neråt i landet. Hoppas på polkagrisar, småländska, göteborska och lite 'skåne' i olika former.

Slutcitatet får gå till en stor liten hjälte;

"Ha det så kult på restaurangen!"

Att tänka är stort, att agera är större

2010-05-19T15:53:00.000-07:00

Dagens ros går till; Linda Cederqvist som med sitt hjältemod och snabba huvudräkning väckt en hållbarhetens tanke hos de anställda på ett av Europas största företag. Med en enkel gärning som att ta med en egen kaffekopp för att tyst visa sitt motstånd mot resursslöseriet i att använda engångskaffekoppar. Efter uppmärksammande och kommentarer från flera anställda ska frågan nu tas upp på högre nivå. En snabb uträkning visar att 10000papperskoppar /månad skulle kunna sparas bara på Stockohlmskontoret!

Linda; Vardagshjälten of today! Ibland borde vi alla vara lite mer som Linda...

Effektivitetsbehov

2010-05-18T11:45:00.000-07:00

Med en minut tillgodo laddades den första versionen av min och Hannas C-uppsats upp igår förmiddag, tillgängliggjordes för alla hungriga opponenter att hugga tänderna i. Solen strålade och bjöd på sitt vackraste sommarväder, och en skön frihetskänsla spred sig i min kropp. Tyvärr kommer med denna härliga känsla också ett sting av rastlöshet. En vanlig känsla hos mig efter intensiva perioder av "händelse-korvstoppning" i form av jobb/studier/roande och/eller ideella engagemang... Effektivitetsbehovet - Var ekonoms viktigaste lärdom från universitetet - att maximera sin tid, ständigt vara på språng och ha full kontroll över alla bollarna i luften. Planera,planera,planera för att få allt att gå ihop, och samtidigt njuta. För allt är ju så himla roligt! (Och så ser det ju bra ut på CV:t!)

Efter 15minuters intensivt nätverkande för att finna någon annan förvirrad själ att dela min nyvunna frihet med, och såklart för att dämpa rastlösheten, slår mig insikten om mitt eget beteende. Det går faktiskt att njuta på egen hand, och det går faktiskt att vara ineffektiv en dag - speciellt om man faktiskt inte har något man måste göra! Jag tog en god bok under armen och begav mig ut i Ekonomikumparken. En välbehövlig joggingrunda i Flogsta bjöd senare underkvällen på den vackraste utsikten jag insupit sedan förra sommaren, och endorfinet flödade. Kvällen avslutades med grillning och tjejsnack över en flaska bubbel som blivit kvar sedan valborg, och jag insåg att det finns allt för många goa stunder i livet för att alltid behöva vara effektiv. Det är ju trots allt en dag imorgon också!

Att försvara en åsikt

2010-05-13T03:00:00.000-07:00

Våren smög sig förbi snabbt som aldrig förr, nu ryktas det att sommaren är på ingång vilket vi fick ett smakprov av igår. Linda fyllde halv-femtioåring och firade med att bjuda in till äkta vuxenkalas. Som gammal bundsförvant och roomie var jag på plats för att hjälpa till med snittmakeri, bålblandning och bananskivande tillsammans med allt annat som skulle fixas inför den perfekta 25års-bjudningen. Närmare 40 personer var vi som mätta och belåtna vandrade hemåt i den ljumma natten. Tack Linda, för en lyckad kväll!

En tanke som slog mig under kvällen, och anledningen att jag fick upp suget för bloggandet igen, är den sits man hamnar i genom att öppet visa ett intresse. Under grundskoletiden var jag alltid omgiven av vegetarianer, de fick så gott som varje dag förklara sig för människor om varför de valt att inte äta kött. "Tyckte de synd om djuren?; Jaha, men varför åt de fisk då?!" eller "VARFÖR tyckte de synd om djuren" eller... Jag såg frustrationen i deras ögon över att alltid behöva försvara sin åsikt. Även om jag sympatiserar med många vegetarianers åsikter är jag själv uppvuxen på vilt, när- och hemproducerat och har av den anledningen aldrig varit vegetarian. Däremot har jag ett intresse för hållbar utveckling, något som jag på senare år behövt försvara mer och mer.

Varför är jag intresserad av miljöfrågor? Vad exakt tror jag att jag ska kunna förändra? Vad tycker jag i 'den och den' frågan? Komposterar jag hemma? Varför köpte jag lätta när det fanns KRAV Bregott? Varför diskade jag under rinnande vatten en gång förra veckan? Varför köpte jag kaffe i en papperskopp (fråga från en kille som alltid tar två koppar när han köper kaffe för att han är rädd att bränna sig...)

Det jag vill säga med detta är att ibland är det himla skönt att bara få tycka en sak, utan att alltid behöva förklara sig. Att få ha en vision om att rädda världen genom sopsortering, även om jag kanske en gång inte orkar sortera tidningar och övrigt papper, utan lägger allt i pappersinsamlingen. Någonstans ska det ju vara bättre att göra en god gärning än att inte göra något alls! Så tänk efter alla ni som sätter er i utfrågningsposition så fort ni möter en människa som tagit ställning i en viss fråga. Man måste inte alltid behöva förklara sig tycker jag.

Jag och Hanna Näslund är i sluttampen av vårt uppsatsskrivande. Det är stressigt, tidbrist - och sa jag att det är ont om tid? Det är synd, för utöver det så är det fantastisk roligt och jag kan inte tänka mig någon bättre uppsatspartner i hela världen! Vi hänger på nybyggda Blåsenhus och dricker 5kronors kaffe hela dagarna. På måndag är det dags för vår första inlämning, det enda vi vet är att då kommer något att lämnas in. Oavsett skick.

Dags att kavla upp armarna och skriva ihop den där uppsatsen,

På återseende!

Ps1. Valborg var något utöver det vanliga även i år. Jag längtar redan till nästa år!Ds1.

Ps2. Snart är vårens sista nummer av Reversen ute! Ds2.

Början på något nytt...

2010-03-23T08:31:00.000-07:00

Då jag efter några månader tillbaka i Sverige funnit kärleken till skrivandet är tanken att denna blogg skall uppdateras mer regelbundet. Just nu är den i en omsminkningsfas som genomsyras av gröna färger... På onsdag är, förhoppningsvis min sista tenta inom företagsekonomi avklarad och jag kan ta nya tag. På allvar. Håll en tumme och panta en extra burk för mig...

På återseende!

Livet i landet Down Under - epiolog

2010-03-10T06:43:00.000-08:00

Idag vaknade jag av solen.

På grund av en ovanligt kreativ gårkväll, då tiden runnit iväg och jag bokstavligen snubblat i säng, med påföljden att persiennerna förblev uppdragna. Men att vakna av solen som lyser upp en nystädad studentlägenhet, min nystädade studentlägenhet, och öppna fönsteret för vädring och på så vis upptäcka att det är vårvärme i luften, kan vara så nära momentan-lycka man kan komma.

Vi närmar oss mitten på månaden Mars, och det är snart två månader sedan jag kom tillbaka till Sverige efter mitt långa äventyr på andra sidan jorden. Under denna tid har jag bilivt ett år äldre, på pappret, läst en kurs i företagsekonomi C, reflekterat över skillnaderna australiensisk och Svensk universitetsutbildning, hittat kärleken till skrivandet och blivit skribent i Uppsala Ekonomernas tidning Reversen, funnit ännu mer kärlek och blivit med pojkvän, upptäkt Jönköping och där ätit sveriges godaste kebabpizza, njutit av alla de godsaker jag saknade i Australien som; filmjölk, rågflingsgröt, våfflor, lösgodis, skogaholmslimpa, mammas hembakta, KNÄCKEBRÖD och kaviar, anordnat ett äkta bullkalas och blivit en stolt ägare av en rosa ukulele. För att nämna ett axplock. Det är full rull med andra ord, som vanligt i Malin värld, och jag gillar det! Tjejerna på 52 Hornby street

Självklart saknar jag Melbourne och Australien, både mycket och ofta. Speciellt konstigt är det att tänka på mina vänner som åkt ner till samma ställe, bo i samma hur och ska göra hela grejen nu... Jag bli lite avundsjuk, men framförallt är jag otroligt tacksam över att jag fick min chans och gjorde det absolut bästa som gick att göra av den.

Några av min reflektioner från tiden i landet Down Under...
Vintern i Melbourne, en kyla som letar sig in i märgen och inte släpper tagen förens varmvattenflaskan fyllts med kokande vatten och omfamnas i sängen under mitt tjocka täcke. Att bygga ishotell utomhus i -30 var småpotatis! En annan sak som förvånade mig var Svenskarnas goda rykte i landet, tack alla tidigare resenärer som bidragit till detta. Jag känner även att jag gjort min plikt för efterkommande turister. Check!

Avstånd har blivit ett mer diffust begrepp satt i relation till vad som anses 'långt bort' i Australien kontra de sträckor man i Sverige drar sig länge för att åka. Europa är vår granne, och Ryan Air vårt hälpmedel. De tär ju så lätt, ändå är vi svenskar, inklusive jag själv, så bekväma av oss att de där 40minutrarna på tåget till en vän i Stockholm känns tunga. Dock, ska ska här tilläggas att detta bara är bra ur en miljökämpes ögon... Det finns ju trots allt e-mail och skype för de som tvunget ska ha vänner i Långt-bort-i-stan. Alltås, avstånd har för mig förvandlats till ett svår angripligt begrepp, i dagsläget svårt att ta ställning till. Konkreta saker jag kommer att sakna; Att äta billigt och gott ute, dumplings - ett slags kokat eller stekt degknyte med varierande fyllning,

Dumplings i China town

australiensarna som världens, näst efter Nya Zeeland, mest tillmötesgående folkslag, tillgången på Susi, Monash University och mina engagerade och entusiastiska lärare, språket med den härliga dialekten, Boost juice, Chapel Street med alla caféer och second hand affärer, pub och klubb-livet som inte liknar något jag sett förut (Bolanche, har tyvärr inte en chans...), våra hyresvärdar grekerna och alla andra karaktärer som satte färg på vardagen, citronträdet i vår trädgård, spårvagnarna, de dåliga morgonprogrammen på tv, att bo sambo med två fantastiska tjejkompisar som snabbt förvandlades till familjemedlemmar, Liam och hunden Monster på Chapel fitness, mina långa kvällsrundor i St Kilda eller runt Alberta Park. Detta är bara en liten plutt i havet av allt jag kommer sakna, men mest av allt kommer jag nog sakna känslan, lukterna, vardagsritualerna, ja, allt som kom att bli förknippat med ett nytt Hemma. Jag trivs verkligen med att vara hemma igen, och det är väl det som är det fina. Att alltid trivas i nuet och se fördelarna med varje stund och tillfälle. Jag vet att jag kommer åka tillbaka till Melbourne, någon gång. Men det kommer bli en ny resa, med mestadels nya karaktärer och äventyr. Av det som varit har jag mina minnen, en himla massa bilder, en och annan vän för livet. Inte helt fy skam ändå!

Med det så knyter jag ihop säcken med temat Livet i landet Down Under och byter inriktning på denna blog. Min ambition är att fortsätta på den gröna banan, som förövrigt temat på min sida i Reversen. På återseende!

En "krönik-ig" sammanfattning om Malins 2009

2009-12-31T16:54:00.000-08:00

I min tunnaste sommarklänning, med en picknickkorg som hette duga, bubbel och nyfunna vänner firades det nya året 2010 in i en park i North Shore, Sydney.

Fyrverkerierna var såklart något utöver det vanliga. När de glittrande färgbomberna sträckte ut sig över den klara natthimlen, till ljudet av folkets jubel och poppande champagnekorkar, väcktes en storm av känslor upp inom mig och jag kan garantera att mina ögon var allt annat än torra.

Glädjetårar är ett gott tecken på att ett riktigt bra år ligger i startgroparna tror jag. Om inte annat har jag planer på att göra det till mitt bästa hittills, och DET vill inte säga lite!

Mitt tjugotredje år var nog ett av mina mest omtumlande hittills. Det började en kall vintermorgon i Furnäsdalen med det goaste skidmänniskorna som finns, god mat och härlig åkning. Den tidiga våren bjöd på många glädjebesked, där det om att jag blivit antagen att läsa en termin på Monash University i Melbourne, hittills haft störst påverkan i mitt liv.

Lägenhetsbytet under påsken symboliserar den stora förändringen, som, precis som alla stora förändringar, förde med sig både gott och ont. Valborg med tjejligan slog såklart i topp på partymätaren, som sig bör, och vackra maj bjöd många ljumma kvällar i goda vänners lag. Uppsala är nog den bästa platsen på jorden under våren.

Mina fyra sommarveckor utnyttjades till max, min första sommar med total ledighet, och den har fortfarande ett romantiskt skimmer i mitt minne.Det fantastiska vädret bidrog självklart också med sin del. Lata dagar på verandan i Bäsna, en obeskrivligt midsomrig midsommar på Uddéns gård och musikexplotion med tillhörande festvalliv under Peace and Love. Sedan bar det av, destination Melbourne, Down Under.

Linda dök in i mitt liv, och efter den nästan 30timmar långa resan insåg jag att jag funnit en ny vän som jag inte kommer släppa ifrån mig i första taget. Vi anlände till 52 Hornby Street en kall och mörk julinatt, men fick ett minst sagt varmt välkomnande av Australiens mest grekiska greker, våra nya landlords.

Två nollningsveckor i skolan kastade snabbt in oss i systemet, och introducerade oss för vänner som kom att bli en stor och viktigt del av den kommande tiden. Själva studierna gick också snabbt att komma in i ,och engelskan medförde inga hinder. Jag har lagt ner mer tid på studierna än jag trodde att jag skulle göra, dock helt frivilligt, vilket till största del berodde på att jag valt mina kurser själv, och nu fick läsa om sånt som jag verkligne gillade och är intresserad av. Plötsligt läste jag min kursbok främst för att jag faktiskt ville ta in och analysera det som stod i den - halleluja.

Studentlivet, eller kanske snarare city-livet , som var något nytt för en Bäsnatjej som mig, bjöd på en hel del festligheter. Var och en, mer eller mindre minnesvärd, men alla med ett leende på läpparna och humöret på topp. Jag gjorde mig ett namn som "den alltid glad", grundat på bland annat positiva statusuppdateringar på Facebook. Detta var något som ledde till efterfrågan på min, om än något oproffesionella, rådgivning i livsfrågor om glädje, och en gratis biljett till Operan.

Fiji var resan med stort R, jag hoppas att jag kommer dit igen. "Horse race" klev upp i topp på min lista över Roligaste tillställningarna i världen. Jag lärde mig att spela på hästar och insåg vikten av en ordentlig head piece, hårdekoration. The Great Ocen Road-trip förblir bäst obeskriven. Men vägen var otroligt vacker och människorna i byarna längs med, väldigt trevliga.

Museum, konserter och andra kulturella aktiviteter gjorde vårt dagliga schema tight. Ordet tråkigt har sedan länge suddats ut ur min vokabulär och ersatts av "alldelesfantastisktunderbart". Det är också den enda rätta benämningen på de sista två veckorna i Melbourne. Tack.

Mitt första kombinerade jul-och sommarlov har hittills bjudit på allt jag kunna hoppas på. Bäst bekrivet i sol, glass, bad, fika, läsa, frihet, nyfunna vänner, tidlöshet och meat pie's. Ja, jag har gått upp i vikt, men bara för att få vara med i klubben "Vi som har gå ner i vikt som nyårslöfte".

Mina andra nyårslöften har mest med musik att göra, den största kärleken just nu - och det som omger mig och Linda var vi än sätter vår fot. Och om jag får förutspå min närmast stundande famtid, tror jag att den kommer fortsätta göra det. Liksom fjärilarna i magen om man får önska.

Idag är det exakt två veckor tills vi landar på Arlanda igen och vårt liv, med alla upplevelser, här kommer blekna till en färg, farligt nära, drömmens. Men nog har det varit som en dröm ockå. Jag är helt övertygad att jag inte kunde ha maximerat min vistelse Down Under på något annat vis är jag gjort. Jag har verkligen haft det kanon, och därför är jag evig tacksam för att lilla jag, Dragon Banan Malan - Bäsnas Millimul - fick denna möjlighet. TACK!

I natt hoppar Linda och jag på nattåget tillbaka till Melbourne för att spendera vår sista tid där. Vi har Att Göra-listan i högsta hugg, och ett packnings-mission som övergår mitt förstånd ska vi nog se till att kicka igång detta nya årtindets år...

Ses snart!

Doppare dan'

2009-12-23T19:29:00.000-08:00

GOD JUL

Onskar tva bikinitomtar pa vift i Sydney

Byron Bay

2009-12-20T18:11:00.000-08:00

Byron Bay - alla backpackers paradis. Linda var har pa sin australienresa for fem ar sedan och med hennes och alla andra australien resenarers vitsord var det givet stop for sol, surf, harliga manniskor och party. Vi kastade jeans och varma trojor pa tasmanien och flog mot Byron Bay dar vi motte upp var kara Julia och kastade oss in i den nya kulturen. Manga av vara utbytesvanner fran Melbourne var har och forgyllde tillvaron ett par dagar och vi traffade manga nya ansikten som vi kommer mota upp senare, bade i Sydney och Melbourne. Vadret och vagorna var sadar manga dagar, men lite surf fick vi i alla fall. Bade boggie board och minimal. Gick ratt bra trots omstandigheterna, Matsa skulle varit stolt, och lyckades holla oss borta fran brannmaneterna (en tjej pa vart hostel blev ragalt brand och fick stora rada svullnader som sved sa hon grat.. ) Vi dumpade backpacker-krogarna ganska snabbt och blev istallt stammisar pa Beach hotel. Igar var sista kvallen och det kandes riktigt sorgligt att saga hejda till barpersonal och andra locals pa Beachy och vart kara hostel. Nagon jag inte hade problem med att saga hej da till var var nyablivna room mate, en 65arig engelsk lady som var halvgalen eller redigt drogpaverkad. Hon mumlade hogt for sig sjalv och skrattade oss rakt i ansiktet nar man minst anade det. EFter nagra misslyckade forsok att fa med oss till kyrkan sag hon iaf till att be for oss varje morgon - mot sangarna! Hur kan en manniska bli sa? I det stora hela kanner jag mig lite for gammal/mogen/berest/vanlig for att avguda Byron Bay som de jag pratat med tidigare. Med det vill jag inte saga att jag inte haft det kanon - for det har jag!

Nu bar det av mot Sydney och julfirande,pa ett sa svenskt vis man bara kan,har pa andra sidan jorden. Stora kramar till er alla!

Into the wild

2009-12-08T16:03:00.000-08:00

Team 52 Hornby Street har bytt storstadslivet i Melbourne mot vildmarksaventyr i Tasmanien!

Sista veckorna i Melbourne var valdigt emotionellt omtumlande, trots att vi bada har bestamt oss for att komma tillbaka i tva veckor innan vi flyger hem igen. Men att aka nu innebar anda slutet pa en era och borjan pa nagot nytt. Nastan alla favorit restauranger och pubar besoktes sista tiden och hejda-partyn avloste varandra. Jag var mest lycklig hela tiden och reflekterade hela tiden over hur otroligt lyckligt lottad jag ar som fatt komma hit och vara med om allt detta. Har definitivt haft den basta tiden i mitt liv - so far- och det vill inte saga lite det!

Nu har vi alltsa flygit ner till Hobart och bor hos vannerna familjen Bush. Lindas bror kom pa visit och vi tog var kara hyrbil "Saffen" och roadtripade runt de storsta sevardheterna pa on. Port Arthur, Wineglass bay Lanceston och co. Men storslagnast av allt var anda naturen, breath taking ar ett svar-oversattligt ord som passar precis. En hejdundrande BBQ med hela ganget fick mig att minnas tillbaka till finfina tider tre ar tillbaka i tiden da jag var har sist. Skont att se att mina favoritkaraktarer inte andrats alltfor mycket!! Sonia, James och Jethro tog mes oss till Tin Pot pa Bruny island och bjod pa sann vildmark. Vi hogg ved, plockade musslor och lagade mat under brinnande stearinljus till ljudet av James gitarrplink. En riktig gourmetmiddag som forutom egenplockade musslor bestod av farskfangad Trivella (fisk) fran en kompis i hamnen, en hel Crayfish (hummer?!) fran en annan van i Snug , som stekt i dill o vitlok med en klick cream fraige gjorde en pasta - oforglomligt god.

Vi gjorde hela Bruny med alla vackra strander, hopp i sanddynerna och surf-spaning. Innan vi for hem igen blev vi bjudna pa ostron av Joe and Nicole fran deras oyster farm. Jag ar ett enormt fan av skaldjur, raa som tillagade och svavade aterigen pa moln. Mmm!

Mycket livemusik blir det med fem musikalsande pojkar, och kyliga kvallar runt brasan med sang och mys i ett hem med en familj har varit precis vad jag behovde for att inse hur mysigt at det ska bli att komma hem igen - till min egen kara kara famlj! Men u, forst ska jag och Linda inta stranden i Byron Bay och leva lite rotlost backpackerliv igen. Spannande.
Pa aterseende mina kara!

Officiellt sommarlov!

2009-11-19T06:36:00.000-08:00

Sommar i Australien innebär BBQ i mängder - och jag älskar det. För den som inte vet det, Ella? Mormor? så betyder BBQ [barbeque] att man samlar ihop ett gäng kompisar, förbereder en stor sallad hemma och sen letar upp en lämplig park med en allmän grill där man stoppar i en dollar och låter alla slänga på sitt kött och sina korvar. Det är få saker som smakar så bra som grillad mat i svalkande skymning och goda vänners lag.

I tisdags hade jag och linda vår, officiellt sett, sista tenta i Green Marketing. Men vi hade alltså redan tagit julledigt och bestämt oss för att vi inte kunde misslyckas och därför borde prioritera andra aktiviteter framför plugg. Det visade sig vara helt rätt prioriterat. Två timmar dagen innan drog jag mig in på mitt rum och gjorde lite research runt mina ämnen som jag ville skriva om; "The need for a common eco label" och "Organisational adapting of the climat change". Superintressant och precis vad jag vill syssla med i framtiden! Första, och antagligen enda, gången jag gick till en tenta och kände mig glad att få skriva den. Detta för att få printa ner mina ideer och åsikter, och faktiskt veta att någon måste läsa det och tänka till. Vi firade med middag i china town och australiens favorit-kinesiska-mat; dumplings. Därpå entrade vi THE casino för andra gången , sist lyckades vi faktiskt vinna tillbaka middagspengarna och fick blodad tand. Men denna gång blev vi lite för ivriga efter en mycket lyckad start, både i black jack och Craps, och slutade på minus 5dollar. Men det är det helt klart värt för the entertainment!

Igår, onsdag, höll Monash Uni sin After Exam's party inne i stan. Jättekul att se hur våra små (de flesta som läser på universitetet börjar direkt efter gymnasiet och är därför några år yngre än oss) pojkar i klassen plötsligt vågade prata med oss efter en öl i kroppen, och ALLA ska de komma och hälsa på i Sverige - that's what we call Branding Sweden.

Idag visade termometern värmerekord för säsongen och det är en omöjlighet att fungera någon annanstans är på stranden där det fläktar lite. På vägen ner till stranden hittade jag en 2:nd hand book store och firade mitt nyvunna lov med att köpa massa böcker ur fyndlådan för 1$ styck. Mamma; kände bland annat igen Jeffery Archer från din samling hemma - a prisoner of birth, ge mig en hint om den är läsvärd?! Någon som läst något av John le Carré - fanns massor.

Nu är det läggdags för fröken Lindvall, lägger upp lite bilder från veckan som gott först. So long!

ps. Matsa; det tar emot att säga det, men jag har insett att det finns finesser med jordnötssmör... I matlagning till exempel, som kokosmjölkscurry eller i linscurry... Men jag håller fortfarande för näsan när Julia äter sina riskex med jordnätssmör och jordgubbssylt. Och gränsen går definitivt vid soff-middagar, någon måtta får det vara! ds

The city of Love

Utflykt till Brighton Beach - mindre folk och renare vatten

Vår possums-kompis Herr P

One of them bbq's

Yarra River

Checklists-maffian

2009-11-15T02:27:00.000-08:00

Ännu en vecka har förflutit och därmed har Lindas och min checklista över "att-göra-måsten" börjat betas av.

Vi började med att i torsdags välkomna Charlotte, vår Uppsalatjej som pluggar i Sydney, tillbaka på en blixt-visit över helgen. Det bjöds på hejdundrande BBQ, möjlig tack vare våra landlords investering i en sprillans ny MasterGrill. Publiken besod av en härlig blandning skandinaver och jag passade på att damma av min norska och lyckdes häpna norrmännen som bestämt hade hävdat att svenskar absolut inte kan prata norska. Ett av mina mest stolta ögonblick i Melbourne!
Tack till min kära far som lärt mig den ädla konsten att grilla - "kvinnor kan"!

Lördag morgon gick flickorna på 52 Hornby street återigen upp i ottan för att göra sig vackra inför dagens horse race - Stakes day. Solen stod högt på himlen och temperaturen visade långt över de trettio, när vi i ett glatt följe på runt tjugo personer bredde ut våra picknick-filtar på Flemington Race Course common lawn. Efter att ha tillbringat fredagskvällen med att gå igenom alla race och dess hästar över ett glas ouzo med grek-landlord-Bill kände team MaLindSon att vi var redo för serious betting. Det blev tyvärr inga vinst-pengar vid dagens slut, men självklart var vi mycket, mycket nära att kamma hem storkovan - nästa gång... Dagen var dock alldeles, alldeles uuunderbar och innan jag somnade, närmare gryning, lovade jag mig själv att komma tillbaka till denna stad igen en vacker dag. Och den dagen, då ska jag gå på horse race!

Magnifika djur!

Team MaLindSon - a.k.a. the sisters- luktar på blommorna

Fröknarna på 52 Hornby street - matching it up!

Med denna helg kom också tillslut den efterlängtade sommaren till Melbourne. Sedan Stakes Day har temperaturen legat stadigt runt 30 och många dagar har tillbringats på beachen. St Kilda nedanför oss, och Brighton, är de som bockats av hittills från listan. En annan, inte riktigt lika efterlängtad, gäst som kom med helgen var maginfluensan. Linda drabbades först och låg utslagen flera dagar. Våra teorier kretsade kring vanlig, hederlig matförgiftning, men förvirringen tätnade när Charlotte insjuknade, och när sedan Julia föll ihop några dagar senare insåg vi att de måste drabbats av ett elakt virus av sällan skådat slag. Jag såg domedagen närma sig och fick plötsliga, mystiska symptom titt som tätt innan jag glömde bort att oroa mig och insåg att faran nog var över. Jag tackar mina kära Echinachea piller och uppväxten bland skitiga hundar på landet för ett starkt immunförsvar... Somliga skulle kalla det tur.

Tisdagen bjöd våra kära Norrlandsgrabbar Erik och Carl på BBQ i skymningen vid Yarra River. Få saker som smakar så bra som grillad mat i goda vänners lag. När övriga grillentusiaster lämnat området vågade sig en liten possum fram till oss och bjöd på uppvisning och photo session i utbyte mot korv. Därmed blev kvällen en fulländad aussie-upplevelse.

Våra utbytesvänner börjar en efter en lämna staden vart efter folk börjar bli klara i skolan. På onsdagen var det dags att ta farväl av Nikki, en holländsk tjej som vi mötte första dagen på Monash. Det firades med utsökt middag på Veggie Bar som genast blev en favorit och hamnade på listan "måsten-att-göra-igen". Linda osade tur i luften och föreslog en sväng på Melbourne Casino som avslutning. Efter att ha tjuvtränat i Las Vegas förra hösten var en omgång "Craps" inga problem för henne och middagen var därmed betalad. (Jag höll mig hela tiden tryggt bakom Linda, ivrigt hoppandes och blundande vid varje kast...) Ytterligare en checkpoint på "måsten-att-göra-igen" listan! På den listan ingår även Rooftop bar som vi besökte på torsdagen, en utomhusbar på toppen av ett höghus mitt i city, och The Esplanade Hotel, ett vackert gammalt hotel omgjort till bar, känt för sitt utbud av bra livemusik, som besöktes på fredagen. Innan besöket på the 'Espy' hann vi med en "tribute to AC/DC" -konsert inne i city där rockLinda äntligen fick utlopp för sitt sanna jag. En skön publik i alla åldrar hoppade glada runt och ruskade på huvudet. Jag hängde glatt på och stämmde in i refrängerna. RockÄNråll - som vi säger i Båålänge!

Utråkad är ett ord som inte finns med i min vokabulär, och varje minut utnyttjas till glädjegivande aktiviteter. Insikten av att snart behöva lämna den här staden gör att jag ofta stannar upp, tar ett djupt andetag och smakar på lyckan. Tack du, min lycklig stjärna, för att du tog mig hit! Som tur är väntar nya äventyr hela tiden runt nästa hörn vilket gör avresan mindre jobbig, men jag kan bara konstatera (med äkta Carlsberg-brummande stämma); Melbourne - Probably the best city in the World!

Jullov mitt i sommarn!

2009-11-04T04:06:00.000-08:00

[Glömde berätta om vår weekend trip längs Great Ocean Road

med tre galna grabbar som vi träffade på Fiji. Det var en riktig

upplevelse längs världens, troligtvis, vackraste väg!]

En stor, stark fullmåne lyste upp gatan utanför vårt köksfönster på 52 Hornby street igår kväll. Det betyder att det var en månad sedan vi var på Fiji och såg fullmånen förra gången, och en månad sen jag skrev här. Men det ska det bli bättring på från och med nu, för jag har nämligen, i princip, skrivt alla mina tentor och har därmed förklarat mig "jul-ledig". Har inte riktigt insett det än och stressnivån i blodet är fortfarande så hög att jag vaknar mitt i natten med färdigskrivna essä frågor i huvudet, men jag sk a nog kunna varva ner. Nu väntar massa roliga aktiviteter och jag ska verkligen se till att "göra" Melbourne utan och innan, före jag lämnar denna underbara stad som fångat mitt hjärta. Har börjat på en checklista över alla restauranger, barer och sevärdheter som måste hinnas med. Den är lång så det är högsta effektivitet som gäller!

Spring Carneval Horse races är i gång för fullt och Melbourne stannar upp inder några dagar i november då alla damer och herrar klär upp sig i det finaste man har och packar picknick korgen för att titta på galopp-race, dricka champagne, spela på hästar och i mitt fall; titta på alla dessa människor och dess vackra kreationer till kläder och hårprydnader. Fancy indeed! Jag och Linda gjorde premiär på Caulfield Cup förra veckan och hade en alldeles fantatisk dag även om vinstpengarna försvann samtidigt med våra hästar långt där bak... Några dagar senare var vi tillbaka på Caulfield-banan, men denna gång var det examens skrivning i members-salarna istället. Vacker utsikt även om det var under lite trevligare former sist.

Idag firade jag att sista tentan var över med pizza på Lucky Coq - Calamari och kapris och avslutade kvällen på en Choklateria vid oss som serverar rykande het, äkta varm choklad som är bland det godaste man kan tänka sig!

På lördag är det dags för race igen, denna gång på Flemington arena och Stakes Day, alla dagar har visst egna namn och ja, det är en hel vetenskap kring det här! Lovar att lägga upp lite bilder senare.

Vad har mer hänt emellan Fiji och Caulfeild cup? Vi var på Opera under den internationella arts festivalen. Medea. Min första opera, lite för mycket tragedi för min smak men dansen räddade upp alltihop och gjorde det till en häftig upplevelse i alla fall. Ser fram emot att bredda min konstnärliga ådra väl tillbaka i Uppsala och vintermörkret... Appropå det kommer en liten hint om julklappstips; Cats går i stockholm hela våren och jag skulle ofantligt gärna gå och se den med någon! Gissar att man måste köpa biljett ganska snart om det inte redan är utsålt...

Annars har vi messt pluggat och sagt hej då till vår skola och alla våra proffesorer och lärare. Myten om att man på större universitet i Australien inte kan ha personlig kontakt med sina lärare har inte nått Monash, eller i alla fall inte när det handlar om två svenska flickor ;) Vi är till och med Facebook-vänner, och fick varmt avsked med "...it's been a pleasure to have you girls in the class". Å andra sidan hade inta Colin Jevons, och de andra två hundra eleverna, haft lika roligt åt alla volvo-skämt om inte vi varit där och tappert försökt försvara oss!

Nu ska jag krypa ner i min nybäddade säng i mitt nystädade rum och försöka tömma ut alla "characteristics for revitalisation" och "utilitarian argument for the intrinsic value of the environment" Bon nuit!

Buula!

2009-10-09T00:47:00.000-07:00

För 48 timmar sedan låg jag i bikini vid en pool på Nadi Bay Resort, väntandes på flyget tillbaka till Melbourne uppfylld av allt som hänt sedan vi lämnade Melbourne*. För 72timmar sedan åt vi vår sista lunch på ön Manta Ray i den svala skuggan i restaurangen belägen på öns topp med utsikt över oändligt hav åt både öst och väst. Nyfångad, stekt makrill med ris, dill aioli och självklart öns egenodlade sallad. Behöver jag nämna att den är utsökt? Har ätit så mycket god fisk att mitt hjärta kommer hoppa glädjeskutt minst fram till pensionen av all omega3 (sen kanske det är dags för en ny tripp till Fiji?!) Vi har haft det helt fantastiskt, såklart, och ja; det var paradiset vi kom till.
Vi lämnade ett kallt, 7grader!, och regnigt Melbourne i tunna kläder och de minsta väskor vi någonsin rest med. Första gången ingen av oss var oroliga för övervikt! Som konstrast shockades vi av den tunga, varma luften som slog emot oss på Nadi, Fijis mainland, fyra timmar senare, smått jetlag:ade efter tidsomställning och förseningar. Första natten spenderades på Nadi Bay Resort, ett lugnt ställe med utsökt mat, en stor pool och knappt några gäster förutom oss. Vi spenderade dagen med att jobba på brännan och inhandla vissa nödvändigheter som choklad, frukt och kakor inför vår kommande isolerade ö vistelse. Tidigt nästa morgon steg vi ombord på färjan mot vår första ö; Beachcomber, party ön. Otroligt vackra färger slog emot oss med det klara turkosa vattnet och den vita sanden. Vykorts vyer var vi än tittade! Vi började med en trekking tur runt ön för att utforska vårt nya högkvarter, tre minuter senare var vi tillbaka där vi började och konstaterade att beachcomber kan kvalificeras till klassen Mini-ö. Vi bestämde oss for att prova saltvattnet och ja, nog var det äkta hav alltid! En glad norska störtade ut till oss där vi plaskade runt och började glatt prata på med oss. Inte förens vi svor dyrt och heligt att vi just anlänt insåg hon att hon hade tagit fel person, men vad gjorde det, sällskapet utökades till trio.

Maten på Beachcomber var gudomlig enligt mig. Buffe till frukost med allt från pankakor och ananas sirap, eggs any style till Fijian fisk. Lunch och middag med lika stor variation av blandad western/ fijian mat. Självklart fanns alltid så mycket färsk frukt man kunde tänka sig.

Utöver sol och bad åkte vi ut med aktivitetsbåten på fish feeding och snorkling. Otroligt vackert och så många färger och fisksorter så man blev alldeles vimmelkantig. I baren serverades goda isdrinkar framåt kvällen, och dansgolvet bestod av sand och discolampor med en bränd cd-skiva på repeat.

Erfarna Asien-resenärer, som både jag och linda är, hade vi inga förväntningar på varken mat eller boende utifrån broschyrerna. Men det slog oss snart att allt var över förväntan, färgerna vackrare än bilderna och renligheten och den vänliga personalen rakt igenom äkta. Varken den välbekanta underkastelsen, eller påklistrada leendet, eller känslan av att bli mjölkad på pengar. Allt var bara avslappnat och äkta. The Fiji way.

Tre dagar och många nya vänner senare tog vi färjan vidare mot vår nästa resort, Manta Ray, som skulle komma att bli vårt hem de kommande sju dagarna. Vi välkomnades med sång av personalen på stranden och överallt hojtas; Bula! Bula! (Hej på Fiji:an)

Om vi någonsin trott att dagarna skulle bli långa på Manta Ray hade vi fel. Vi gjorde en tripp till en by på en närliggande ö där de flesta ur personalen växt upp, vi hälsade på i skolan, tittade in i kyrkan och köpte snäckhalsband som mammorna gjorde på dagarna. Fantastiskt liv, ungefär så långt ifrån Uppsala och Melbourne way of life man kan komma skulle jag tro. Snorklingen här var om möjligt ännu bättre än runt beachcomber och det bästa av allt var att den var rakt ut från stranden. Bara att traska ut när andan föll på. Timmar kändes som minuter när vi simmade runt bland Nemo och hans kompisar och kikade in i deras lilla undervattensvärld. Controversiellt kan tyckas, men fisk älskare som vi båda är for vi ut med LuLu för att prova fiskelyckan en eftermiddag. En krok, lina, något att rulla upp linan på, till exempel en petflaska, och bete (krabbor/kokosnöt/småfisk) var allt som behövdes. Lyckan var visst på min sida då jag var den enda som lyckades få upp mina rackare. Två blev det, Trigger Fishes, en ganska rund och grå/turkosrandig och den andra vit med gula tecken. Jättevackra.

Som kompensation för den uteblivna fångsten för resten av gruppen tog Lulu med oss på en vandring bort till the Staff beach. På vägen fångade vi krabbor, provade pole fishing, tog oss ett coconut break och drack kokosmjölk och tog bilder på den fantastiska naturen.

Tiden är obetydlig när man lever ö liv så klockan hade jag lämnat hemma. Den enda uppfattning vi hade om tid var när det slogs i mattrumman som indikerade matdags! Annars var det Fiji time som gällde, ett återkommande mantra. (10minuter fiji time ~ inom en till två timmar)

Det mest förvånande som vi tog oss för på Manta Ray var när vi bestämde oss för att prova dykning. Linda hade provat en gång och inte riktigt gillat det medan jag själv aldrig tänkt tanken förut. Men det gjorde vi i alla fall och det kan ha varit bland det häftigaste jag varit med om. Helt otrolig känsla! Vi såg bland annat Reef Shark, Drakfisk(eller vad den nu hette) Muräna och den införskaffade undervattenskameran gick varm. Ska bli spännande att framkalla på gammalt hederligt vis och se om vi fick någon bra bild!
Huvudattraktionen på Manta Ray är att simma med de stora, vackra Manta Rays:en (en slags fisk som kan bli upp till 8meter lång ) tyvärr var det inte säsong för dem längre, så hoppet för att få se dem var släkt sen länge när vi väcktes upp vår näst sista morgon av personalens vrål att de hade sett dem. Vi rusade alla yrvakna ner till båten och gnuggade oss i ögonen innan vi drog på cyklopen. Framme i kanalen där de lekte hoppade vi i och simmade fram och tillbaka som laxar i panik enligt båtförarens tjoande och pekande. Måste varit en otroligt rolig syn för en Manta Ray… Några hade turen att få se en medan de flesta av oss började tappa hoppet, simma motströms innan frukost tar på krafterna! Men efter att ha stannat upp och glidt ifrån gruppen något ser jag plötsligt en stor svart varelse simma upp över revet under mig. Allt stannade för ett ögonblick, andningen, tankarna, rörelserna och i öronen ljöd traditionell undervattensmusik. Med sin stora vita mun riktad upp mot mig irrade tankarna slutligen på att i panik kasta sig åt andra hållet. Men i nästa sekund vek den ner och simmade lugnt en meter under mig med sina stora magnifika vingslag. WOW!

Mer då, vi spelade äkta beach volley med personalen, gjorde vackra kokosnöts armband med hjälp av en såg och en sten och vi njöt. Njöt av varje sekund!

Eftersom att jag och Linda var på ön så länge var det svårt att undvika att inte bli väldigt nära med personalen. De kallade oss iofs vid namn redan första dagen, jag gissar att vår positiva attityd och solblekta kallufser gjorde att de kände igen ganska väl. Sista kvällen ville de gjöra något speciellt för oss och bjöd med oss ner till deras Staff Quarter där de hade en så kallad Kava ceremoni. Kava är deras egengjorda berusningsdryck gjord på pulveriserad rot (av något slag) blandat med vatten i en helnings ritual. Det smakade som jord och vatten och gjorde oss mest väldigt trötta. Men det var en fin gest av dem och det var jättehäftigt att få komma och se hur de alla bodde. Vår favorit Isac, den mest feminina fijianen på hela Manta Ray, visa upp sina dragqueen konster som allt finns på film. Fantastisk kille!

Sista natten spenderades på samma resort på fastlandet som första natten. Cirkeln var sluten! Det var en konstig känsla och vi var båda ovanligt tystlåtna under hela vistelsen, sen blev inte saken bättre av att jag åt en dålig kyckling burgare och blev matförgiftad*, skönt att det hände sista natten! Tillbaka i Melbourne har vi nu kastats in i skolan igen och hela resan känns väldigt långt bort. Sommaren här är lite "lazy" som folk säger men solen skiner och det är huvudsaken.

För den som tagit sig igenom hela texten, VINAKA och på återseende!

ps. Ska försöka få upp lite bilder med vårt internet är segt så det går sällan... ds

VINAKA

Spring Break

2009-09-24T05:21:00.000-07:00

Torsdag kväll och jag har överlevt! Den senaste veckan har förflutit i sann Uppsala anda, med schema så tight att till och med kisspauserna måste bokas in. Jag hade lyckats samla alla mina uppsatser och presentationer till en och samma vecka, då får man stå sitt kast. Det har ju å andra sidan inneburit att jag haft en hel del fritid innan, och enbart har tentaplugg när jag kommer tillbaka igen. Härligt! Nu, i efterhand, är det mycket väl värt det. Igår hade vi en grupp presentation på fallet Enron, med fokus på reglering och management etik, idag var det presentation inom ledarskap. Trots all skola håller jag fast vid mitt Malin-motto, att aldrig säga nej till något roligt, så det har blivit en helt del underhållning mellan raderna också. I fredags hade Christian, norrman -bosatt i danmark men med svenska inneboende, dvs han talar de tre språken flytande, födelsedagsfest i Skandinavisk manèr. Jag och Linda passade på att "Brand:a" sverige och drog på oss de blå gula färgerna, vilket ledde till omedelbar succé! (Även om resten glömde utklädnaderna hemma!)

I lördags bröt vi oss ur vår "comfort zone" och åkte in till stan för lite bar-hoppande i det berömda Fitzroy area, Brunswick street. Innan vi for hem såg vi att världens, näst efter citronöl och corona, godaste öl Little Creature har sitt bryggeri och tillhörande servering där, så dit kommer vi garanterat styra stegen igen. I onsdags bröt vi studierna för någon timme då vi fått VIPbiljetter till Melbourne premiären av FAMEfilmen. Det bjöds på dansshow som hette duga innan, sen var själv filmen riktigt snyggt gjord och medryckande med creativitet, artisteri och musikglädje vilket gjorde att jag och Linda dansade oss hem, och fortfarande skrålande på FAME låten gick igenom sista plugget innan dagen idag. Händer fortfarande ikväll att det rycker till i kroppen och ett par danssteg bryter ut, OJ vad jag saknar mitt gamla musikal liv ibland. Eller nu.

Väskan har packats i och ur i några dagaras tid vilket betyder att det strax är dags att fara. Fiji väntar runt hörnet och OH vad jag ska njuta.

It is never too late!

2009-09-16T04:40:00.000-07:00

Sommaren bankar nu på dörren, och även om morgnarna fortfarande kan vara kyliga (i.e. man behöver en tröja) så har de senaste dagarna varit fantastiska. Vi har njutit med häng på diverse uteserveringar tillsammans med resten av invånarna i Melbourne. Vi har även fått användning för vår bakgård, solat i bikini, pluggat och ätit ute. Värmen är så annorlunda från hemma, den är tjock och len, som om man kunde ta på den.

En kall öl på en av Chapel streets fantastiska uteserveringar

I måndags bokade jag och Linda om våra hembiljetter! Vi insåg att tiden här är alldeles för kort och december är den bästa tiden här. Så nu far vi hem den 12januari istället vilket känns fantastiskt bra!

En mindre trevlig överrasking är att Julia vaknade med en gigantisk vätskefylld blåsa i morse, efter mycket research har vi kommit fram till att det måste vara ett spindelbett från den mycket vanliga "white back" spindeln. Men ta det lugnt mina vänner, den är bara dödlig omman är allergisk mot betten..!! Får se om det blir någon sömn i natt för mig...

Vi har en trevlig tradition på tisdagar som hete Trivia. En bar i närheten som anordnar en frågesport på storbildsskärm, vi har hoppat in i Julias lag som består av hennes journalistklass; "Church of The Latterday Saints". Blandade fråge-områden som, förutom de uppenbara sport och kändisar finns även sekvenser som "Tranny or Granny" där en något oklar bild föreställer aningen en transvestit eller en äldre dam och åskådarna ska gissa, "sink or swim" där en ny produkt varje vecka ska hällas i någon form av vätska (ex. marinerade ingefärsbitar i vatten, eller inlagda champinjoner i buttered sauce) åskådarna ska alltså här gissa på om produkten fluter eller sjunker.

Mycket underhållande, och även om många frågor är FÖR australiensiska för att vi ska ha en chans, så är vi redan i final.

Funderar lite på om min engelska bli något bättre av att vara här borta. Det akademiska ordöfrådet har garanterat ökat, samt de många småord som man inte använder ofta och därmed inte har lärt sig hemma som, några exempel från denna vecka; dilute, 'get ones' barrings, samt alla dessa mellanord som slängs in i var och varannan mening , however, although, moreover, outlines, claims. Dessa ord ringer i mina öron när jag somnar efter en lång dag framför mina assignments. Andra uttryck som används flitigt är; at the end of the day (- till syvene og sisdt), kill two birds with one stone (när vi berättade att talesättet handlade om flugor på svenska skakade vår australiensiske vän bara på huvudet; "you can't kill flies with a stone. That's just silly!"

Hur som hellst, det jag vill komma till är att min svenska vokabulär lider kraftigt just nu. Förvirringen mellan språken gör ofta att man inte hittar orden på något av språken, eller att en sjungande Svengelska utbryter. Ofta i trötta stunder som mina och Lindas Brand Management disskusioner. Fruktansvärt för örat!

Nedräkningen till Fiji har börjat. Nu är det bara 8 dagar kvar.

Green Marketing är fortfarande en av de bästa kurser jag läst. Idag diskuterade vi olika metoder att föra fram grönt budskap genom reklam. Vi fick se några fantastiska exempel inom olika genrer och ja, jag grät tre gånger! I klassrummet, mitt på blanka dagen. Bjuder på en liten kompott här. Om du som läser det här inte har brytt dig hittills, välj åtminstone den ekologiska mjölken nästa gång och tänk på mina tårar här borta i landet down under. Någon nytta ska de väl vara till?

http://www.youtube.com/watch?v=s-_LBXWMCAM

http://www.youtube.com/watch?v=xqO5d0K0sKk&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=jCQdXXkJD_8&feature=PlayList&p=B9D198C240DB6A79&index=3

Fred och kärlek!

09-09-09

2009-09-09T05:22:00.000-07:00

Idag har jag klarat av min första individuella presentation i detta land! Har jobbat stenhårt de senaste dygnen på rapporten om "the need of eco-labelling", hur man ska kunna underlätta för konsumenter att "handla grönt", som varit grunden för min presentation. Drog många paraleller till Sverige, vilket intresserade aussisarna och gjorde att det blev en avslappnad stämning med många frågor.
Har två riktigt tuffa skolveckor framför mig nu innan det är dags för midterm break och vår fiji-resa! Ser verkligen fram emot kokosnötsdrinkarna och hängmatt's-filosoferandet...

Vi har börjat beta av lite kulturella aktiviteter i vår kära stad. Vi har till exempel besökt The Melbourne Museum där vi lärt oss en hel del om Melbournes (korta!) historia och upplevt en utställning om the incredible mind som var mycket snyggt gjord. Förra helgen var vi på The Art Center och gick på den stora Salvador Dali utsällningen som går nu, otroligt fascinerande konstnär! Man kan verkligen undra vad osm försigår i ett huvud som kan komma upp med sådana surrealistiska verk. De visade hans film "Den andalusiska hunden" - ett måste för filmentusiaster. Tankeknölarna gick på högvarv för att försöka förstå någon sorts tanke bakom ytan... Vi försöker göra det till tradition att ta oss upp på söndags morgonarna och åka in till Viktoria Market för att handla på oss färskt kött, fisk och grönsaker till kanonpriser inför veckans alla culinariska äventyr. Det har gått vägen hittills. Och då passar det förstås också fint att de har den lilla bussen, där de bakar de vidunderligt goda munkarna, precis i anslutning till Grönsaksstånden.... Funderar mycket på hur många jag skulle kunna äta om jag hade tillgång till ett öbegränsat antal, och de inte skulle bidra till ohälsa. (Hoppas verkligen att det förblir funderingar!)
Kvällarna används flitigt till utforskande av Melbournes nattliv. Yellow Bird är en stående favoritbar, men god mat, bra musik och billiga drinkar. Linda, som den Rock n' roll tjej hon är, styrde skeppet till Cherry Bar i lördags där vi dansade till coverlåtar av Ramones , Led Zeppelin och grabbarna...

Det var en riktig kanonhelg med många godbitar, men det bästa var ändå vårat korta besök på IKEA där vi shoppade upp hela veckopengen på sill, kaviar, delicatobollar och lingonsylt. MMM. Jag fällde även några glädje tårar i ren känslosvall över alla svenska namn och familjära förpackningar. Våra aussievänner bara skakade på huvudet. Som tur är, var vår kära JUlia precis lite exalterad som vi( hon köpte tre paket singoalla-kakor till sig själv som redan är halvt uppätna) .

Everyday life in Melbourne continues...
xoxo

Sydney

2009-08-24T21:19:00.000-07:00

Vet inte om det var de gamla grekerna som först myntade det välbekanta uttrycket; tiden går fort när man har roligt! men mitt i prick träffar det i alla fall över min tid här nere. Sen jag skrev sist har vi hunnit haft en lång och fullmatad weekend i Sydney där vi bodde hos vår vän Charlotte. Hon tipsade om sevärdheter och drog med oss på fester; hemma födelsedagsfest med C-tema och clubande i Darling Harbour med live saxofonist och panoramafönster ut mot hamnen och de upplysta skyskraporna - mäktigt!) Vi hann få en privat visning av operahuset backstage när en vän från Melbourne kom upp och visade sig ha släktingar "på insidan". Hoppas fortfarande att jag ska få möjlighet att se en föreställning där innan jag åker hem till Sverige igen... Det var stor skillnad på vädret i Sydney så vi passade på att få oss lite efterlängtat solbad på Manly beach och sista dagen drog jag på mig vandrardojorna och gjorde den berömda kust walk:en mellan Cooge beach och Bondi beach. Tog mig två timmar i halvspring-takt men gav (förutom blåsor och solbränna) enormt mycket intryck och häpnadsväckande vyer. Ootroooligt vackert(tänk dalmål). För en mer utförlig beskrivning av resan kan ni kika in på Lindas blog, där finns även finfina bilder http://lindalovesthelife.blogspot.com/

Vi tog ett glas vin på en uteservering i Darling Harbour

Second hand shopping på Glebe Market, Sydney

Tillbaka i Melbourne igen faller vardagen snabbt in i sin gång. Både jag och Linda har väldigt mycket i skolan nu men det går ändå förvånansvärt bra med språket. Sen är det ett stort plus att få skriva om saker som känns intressant och relevant. I min leadership kurs skriver jag en essä där jag kritiskt granskar Al Gore och hans ledaregenskaper. Det knyts ihop med hans arbete för the environment som jag i sin tur kan koppla ihop med min kurs i Green Marketing. Där jobbar jag med "environmental labelling" och hur konsumenter kan påverkas därigenom. Nationella organisationer som KRAV eller Svanen finns inte här så det ska bli intressant att implementera svenska ideér och se vad Aussisarna tycker om det. I Brand management analyserar min grupp "Branding through social media" hur markanadsförare kan använda medier som tex Facebook för att stärka sitt varumärke. Framtiden börjar sakta men säkert bli mindre suddig, känns verkligen som jag är inne på rätt spår för mitt framtida yrke och konturerna av hur jag vill ha det blir mer och mer "tangible".

Äntligen framme vid Bondi Beach

Festkommiten på universitetet ordnar fester och aktiviteter till höger och vänster så det sista man behöver oroa sig för är att ha tråkigt. En abc-fest(anything but clothes-party), gratis BBQ-luncher och i onsdags var vi på förhandsvisning av filmen Adam. Jättesöt film som rekomenderas varmt för en hemma-myskväll.

Vi håller på att planera vår lilla semester till Fiji för fullt, någon som har tips eller bra att veta information?

Mat updateä: Igår var hushållet bjudna på middag hos våra Australiensiska kockvänner. Det bjöds på underbart välkryddad stek och rostede rotfrukter. Ikväll ska Jullan, a.k.a. lillCanada laga mat. Det ryktas om en vegetarisk delikatess. Hon har låtit skeppa hit en kokbok från sin favoritrestaurang i Canada. Allt är vegetariskt, billigt, genom nyttigt och fullkomligt utsökt. (Mats; om du tror att Meta skulle vara intresserad är det bara att höra av dig så kan jag scanna in några recept. Är verkligen helt outstanding vad gäller smak!)

Hoppas hösten är vacker och att alla därhemma mår bra, puss och kram

"A walk in the park"

2009-08-09T19:58:00.000-07:00

Detta har varit en impulshandlingarnas vecka. Det hela började redan i måndags när vi efter en snabb titt i kalendern insåg att det bara är någon vecka kvar tills alla inlämningsuppgifter ska lämnas in en efter en. Både jag och Linda läser till stötsta del marknadsföring vilket innebär mycket eget tänkade och kritiserade av redan existerande teorier. Detta innebär i sin tur att vi har många, långa och språkligt svåra essäer framför oss som kommer ta mycket av vår tid. Conclusion; ska vi åka någonstans så ska vi göra det snart! Vår vän Charlotte, som redan varit och hälsat på oss här i Melbourne, fyller år den 15aug och har bjudit in oss till sin födelsedagsfest i Sydney. Efter dryga 10minuters betäketid bokade vi varsin flygbiljett till operahusets stad. Tack vare strategiskt planerande av mina seminaire-tider har jag både måndagar och tisdagar ledigt och endast en frivillig föreläsning på fredagar. Med andra ord ska jag ta mig en lång weekend i Sydney innan flyget går tillbaka till Melbourne igen. förutom att hälsa på vår vän Charlotte och fira hennes födelsedag (som har tema C förövrigt.. Utklädselförslag mottages tacksamt! Funderar på Cheerleader..?) ska vi hälsa på några vänner till Linda på Manley Beach och för hoppningsvis hinna med en konsert på operahuset. En liten dröm jag haft sen länge.

Om sju veckor är det Spring Break i Australien och som en kär vän uttryckte det så är det en händelse i sig att bara får uppleva Spring Break. Men eftersom vi tagit sedan dit vi kommit, så är det obligatoriskt att boka en resa till värmen denna vecka. Jag som inte varit i Cairns såg det som min plikt att utforska denna omtalade plats. Det visade sig att det priserna på flygbiljetterna till Cairns kostade lika mycket som de till Fiji började en nya plan smidas... Paradisets öar lockar mer än Carins djungel och efter lite övertalning från min kära mor var jag övertygad om att upplevelser är värda mer än pengar. Så nu har vi alltså även en varsin biljett till Fiji över Spring Break, tio dagar total njutning ser jag fram emot efter våra kyliga Melbournedagar.

I fredags gick hela det internetionella gänget på vår första riktigt Ausstraliensika fotbolls match, "Footy" som det heter i folkmun är otroligt populärt i Melbourne och de flesta går på alla matcher. Stadion var enorm, 90 000 åskådare vilket är dubbla storleken av globen. Fartfyllt spel och engagerade supportrar gjorde det hela till en otroligt häftig upplevelse! Kommer absolut gå igen så fort kvällarna bli lite varmare...

Lördagen bjöd på underbart vårväder och efter dagens workout frågade jag och Jullan om vi fick låna Mysiga Monster, hunden som bor på vårt gym, för en promenad i parken. Äntligen lite sann kärlek! Det var nästan så man kunde höra musiken som skulle spelats om det hade varit en amerikansk film. Otroligt känslosamt och lyckligt!

På lördagskvällen anordnade univeritetets studentorganisation ett enormt houseparty. "Paint the town red". Det var helt otroligt, precis som i alla amerikanska filmer! Alla var klädda i rött, fem dollars inträde, ett enormt hus med utegård och swimmingpool, gratis öl i röda plastmuggar, redbull sponsrade med energidryck i stora hinkar med kylande is och en Dj som höll igång hela natten. Fantastiskt! (Även här var spontanhandling ett måste när vi på lördagskvällen insåg att vi inte hade något rött att ha på oss. Men en liten nattöppen Asian Store utanför vårt hus hade de attiraljer vi behövde, se bild och bedöm)

Glömde nästan den bästa biten av vår helg, bullbaket! Om jag inte gjort det tillräckligt tydligt i tidigare inlägg är Linda en riktig husmor. Så i lördags åkte förklädet på för ännu en förstärkning av "The Swedish Brand" i form av Cinnamon Buns och Choclate balls! Våra hyresvärdar och vänner har alla fått smaka på the wonderful taste of sweden, och de älskar det!

Nu är det hundra procent studier som gäller för att kunna njuta av vår lilla semester til helgen. Take care!

Smakprov ur den Australiensiska universitetsvärlden

2009-08-03T06:12:00.000-07:00

För att visa på förhållanden professor - elev följer nedan ett förkortat utdrag från vårt diskussionsforum online. Som bakrundsinformation har denna Tou upprepade gånger under vår första föreläsning i Brand Mgmt påpekat vissa åldertecken hos vår medelålders föreläsare med mycket god självdistans

Rubrik: Suggest exam questions

By Tou Nong
How old is Colin Jevons?
a) 69
b) 90
c) 75
d) 148

By Professor Colin Jevons
What is the maximum mark that Tuo Dong will get for this unit?
A. 49 ett poäng under g-gränsen
B. 20 (roughly his age)
C. 0
D. for the first time in Monash's history, a negative mark?

By Juhing Li
or answere E. Y = b + aX

Y is the final marks, b is the times Tuo Dong attended lectures and tutes, a is an extremely negative number & X is a variable parameter called Colin's age

Hilarious! Föreläsning två hittade Mr Jevons oss svenskar i salen och pratade volvo och blondiner resen av timmen... Swedish is the new brand!

ps. om ni inte redan förstått det vimmlar detta land av asiater... Säkert 30% av alla som läser på Monash...

Mat-snack i vardagen

2009-08-03T05:23:00.000-07:00

Efter ännu en gourmet-middag sitter jag nu denna måndagkväll och försöker focusera tankarna kring mina olika etiska dilemman i businessvärlden. Den akademiska engelskan i sig har vi uppsalastudenter tvingats lära oss bemästra, problemet är snarare alla andra saker man kan göra. Det får bli ett blogginlägg som hjärn-paus.

När vi ändå var inne på mat... Alla vi tre tjejer är stora matälskare och många av våra exalterade diskussioner handlar om nya saker från våra hemtrakter som vi vill laga åt varandra. Igår lagade Julia ungsbakad lax på en bädd av basilika och tomat med rostad sötpotatis. Sötpotatis är förövrigt en stor hit som jag definitivt kommer ta med mig hem och laga till alla som inte ätit det än. Superhealthy as well... Idag har jag, med lite hjälp från Linda, lagat kängru-stek med en kryddig klytpotatislåda med blomkål och morötter. Till det en vitlök&chilisås. (Vitlök är vår faviritkrydda och äts helst i mängder, till allt, eller hel som den är. En märklig odör har nu börjat spridas runt vårt lilla hus och besökarna lyser med sin frånvaro - märkligt?!) Resultatet blev utsökt! Dessutom markanadsförs kängru som "Good for you and good for the enviroment" för att få fler att äta det, anses vara lågprismat här..!

Idag har vi äntligen kommit oss för att skriva in oss på grann-gymmet efter att ha smygtränat gratis i en månad. En lättnad för samvetet, men något pinsamt när alla i personalen trodde att vi redan var medlemmar... Som kuriosa kan jag meddela att ägaren av gymmet har en enorm hund vid namn Monster som vi har lovat att passa så ofta de vill, så nu är vi på plus igen. Win-win-situation!

Solen brassade på ordentligt idag så jag tog en riktig ordentlig springtur ner till en stor park som jag inte minns namnet på just nu. Otroligt vackert med park/skyskrapor/solblänk. En skolbuss passerade mig där jag flåsade fram. I den satt tio små skolpojkar och vinkade ivrigt samtidigt som de filmade alltihop med sina mobiler. Tur att man kan inbringa lite glädje i skoltrötta ungdomars vardag!
När jag kom hem väntade en glädjande upptäckt då jag såg att solen bara under den timmen gjort mina axlar en nyans brunare än huden under linnet. Våren är på ingång i Melbourne! Skrämmande vid närmare eftertanke då detta bara är början, sommaren kommer innebära zinkpasta i mängder!

Nu ropar "Ethical teory and business" att mina 15minuters fri-tid har gått och att det är dags att fortsätta läsandet. Vardagen har sin sköna gång, och jag älskar det!

"If you didn't think you could change the world... you were wrong!"

2009-07-30T05:48:00.000-07:00

Good evening Sweden!

Veckan som varit har mest inneburit skola och läxläsning. Och jag älskar det! Ja, mamma, jag vet att jag har en förkärlek för att överdriva mina uttryck... Men för första gången under min skoltid så får jag läsa ämnen som verkligen berör, ämnen som jag valt helt själv och som verkligen ger något.

Green Marketing -kursen är helt fenomenal. Det första Professor Sally tar upp är att det går 10liter vatten för att ta fram ett blad våra kollegieblock. Därav har vi utskriftsförbud och anteckningsförbud på papper, istället ska man änvända sin laptop. Nya tider kräver nya inlämningsmetoder. Engångskaffemuggar är också förbjudna och vattenflaskor måste återanvändas. "Lev som ni lär" och "Vem ska ni kunna övertyga om ni inte ens kan ändra era egna vanor?" är meningar som borrar sig in i huvudet. Känslogripande filmvisning och inspirerande tal om "the enviroment" gör att det innfinner sig en halleluja-känsla i klassrummet.

Sally avslutar sin andra föreläsning med att visa statistik över det senaste två årens förändring i människor attityd angående vår sårbara omvärld, och det har hänt saker. Till exempel så har el- och vattenförbrukning/person minskat kraftigt i australien den senaste tiden. Efter all deprimerande fakta om global uppvärming infinner sig plötsligt hopp hos oss studenter. Det sker visserligen i ministeg och går inte på långa vägar tillräckligt fort men det visar att det går att förändra människors sätt att leva. Och det är upp till oss att finna metoderna för att göra det. Vi är de första som kommer ut på marknaden med denna utbildning och det är vi som ska sälja framtidens hållbara produkter och tjänster. Jag har hittat rätt.

Jag har även bytt min International Marketing, en kopia av vad jag redan läst, mot Leadership - Principles & Practice. Otroligt inspirerande kurs om olika ledarstilar, konflikt lösning och inspiration/kreativitet skapande.

Nog om skolan. Vad har mer hänt sen sist? Vi har varit på Melbourne International film festival och sett en Isländsk film som berörde på olika vis. Konstig på ett kulturellt vis, som det ska vara.

Svenskar har ett sånt fantastiskt rykte i detta land. Och jag har insett att vi har så många fördelar bara på grund av vår nationalitet. Från ingenstans kommer folk fram och vill prata, vi slipper undan obekväma situationer med en ögonblink och "I'm sorry, I'm from Sweden and I didn't know". Ett exempel från gårdagen; Jag hade varit inne på kontoret hos Student Service Center för att byta min klass och blir ikappsprungen av en ur personalen som sett mig på håll och hört att jag var svensk! Och för er som inte trodde det så har vi svenskar the swedish accent vilken anses vara som en sång i öronen?!

Ikväll var jag ute med tjejerna och åt gott i Melbournes China town. Tre rätter med kaffe och dryck för strax över hundra kronor. Att äta ute är viktig del av Melbournbornas vardag och jag gillar det skarpt. Dock lagar vi på Hornby Street 52 gourmetmat hemma de flesta dagarna i veckan. I söndags bjöd vi även våra Australiensiska vänner på swedish meatballs vilket var mycket uppskattat. Linda är den stora kocken i vår lilla familj och Julia är en mästare på hälsokost. Jag är salladsansvarig ;) "But, you know, it's really important to have people that are good with sallads in you house as well" som Julia brukar säga.

Tänker på er därhemma, men inte så jag längtar hem än. Det känns fantastiskt hemma här och jag tror att det är sant som ryktet säger; att Melbourne är världens bästa stad...

Första dagen i skolan

2009-07-21T16:19:00.000-07:00

52 Hornby street

Ivrig som ett lekisbarn skuttade jag upp ur sangen klockan sex i morse, betydligt mycket tidigare an senaste veckors uppvaknanden. Med min egen dundergrot, gjord pa havregryn, linfron, solrosfron, russin och banan, i magen smasprang jag till taget i soluppgangen. (Ja, det ar ju vinter har ni vet, och da blir det morkt vid 17tiden och ljust vid 7tiden. Det var en riktig shock forsta dagarna faktiskt. Men det marks redan skillnad i dagslangd sa det ska nog andras snart...)

Födelsedagskalas för vår vän Nikki

Efter aningen forvirrat runtspringade i snirkliga korridorer hittade jag tillslut mitt klassrum. Yes, Sandra fran finland, som jag lart kanna via orientation week har, ska lasa samma kurs!

Tyvarr kom aldrig lararen till klassrummet sa darfor sitter jag nu har i biblotektet, nagot mindre exalterad och vantar pa min nasta forelasning. Management etics & Corporate governence heter kursen och handlar om just foretags skyldigheter och hur foretag kan vinna pa att tanka langsiktigt. Jag ser verkligen fram emot denna kurs sa jag hoppas att det faktiskt dyker upp en forelasare denna gang.

Igar kvall var jag och ett gang skandinavier pa bio och sag Harry Potter -filmen. Den 6:e i ordningen. Det var visst varldens 3:e storsta biograf med 3D film sa alla fick sitta med stora glasogon. superhaftigt, kanndes verkligen som jag var med i filmen och att allt hande runt omkring mig! Skrek hogt flera ganger, lutade mig med i svangarna under kvastflygturerna och nickade lyssnande nar Harry och hans vanner satt och pratade med mig. Lite besviken pa slutet men overlag en bra gjord film, med extra plus till karaktarerna och allt runt omkring.
Jag och Linda provar "Footy", Australiensisk fotboll

Nu ska jag nog ga och ladda upp med en kopp kaffe, mina onsdagar haller i gang i ett fram till 20. Men da ar jag trots allt ledig alla mandagar och tisdagar...

Australien-Victoria-Melbourne-Windsor-Hornby Street

2009-07-20T05:49:00.000-07:00

Nu är jag alltså här. I landet som ligger nära på så långt hemmifrån som man kan komma. Det har gått två veckor sen vi ankom, precis på pricken faktiskt. Tiden har gått otroligt fort samtidigt som det har hänt så mycket att det känns som flera månader förflutit. Jag bor med Linda, en tjej som visserligen gick på samma skola som jag uppsala men som jag inte visste fanns förens hennes namn dök upp på listan över vilka som fått vilka utbytesplatser tidigt i våras. Men det kunde inte ha blivt bättre, vi kommer otroligt bra överens och umgås som en riktig familj tillsammans med Julia, vår andra roomie. Julia kommer från Canada och är en stor tillgång för oss nyanlända tjejer då hon redan varit här ett halvår och hittar som i sin egen ficka. Hon är dessutom en riktigt härlig tjej som verkligen förgyller tillvaron.

Vi bor i ett stort lagom fint hus med kanonläge. Kollektivtrafiken är fantastiskt och vi studenter får dessutom halva priset. Där har sverige verkligen något att lära! Spårvagnar, tåg och bussar går överallt var 10de minut. Men det bästa av allt är att den bästa gatan i hela Melbourne ligger 200meter utanför vår egen dörr. Där finns alla de bästa restaurangerna, caféerna, klädbutiker för både vintageshopping och stora kedjor som Sports girl, General Pants, Kookai mfl. Och de bästa uteställerna med allt från små mysiga barer med fantastisk inredning till större clubar för discodansande. Perfekt helt enkelt.

Hittills har vi haft inskolningsveckor i skolan tillsammans med alla andra utbytesstudenter. 95% Asiater resten skandinavier och amerikaner. Riktigt kul att få känna sig som en riktig utbytesstudent för en gångs skulle, vi har varit med på alla aktiviteter som barbeque kväll, och footy sessions (australian football, riktigt coolt. Googla det, jag är lite halv kass men Linda var rätt grym faktiskt ;)och fotat allt precis som sig bör. Det är bara ryggsäckarna som fattas...

Men imorgon, onsdag så drar skolan igång för mig. Jag ser vekrligen fram emot det, verkar vara riktiga kanonkurser. Mycket marketing och management med en hint of miljö- & etik-tänk.

Sovdags!

Till västkusten och vidare på Fulfest

2007-07-30T06:43:00.000-07:00

Vår resa till västkusten blev precis som den skulle vara. Jättemysig. Vi kom hem i lördags kväll igen och efter två glas vin kom vi på att vi skulle göra ett besök på den beryktade "fulfesten" på parken i Floda. Vi slängde snabbt ihop varsin utstyrsel (jag fick låna min av Matildusen). Se och döm vår fulhet själva:

När vi kom till parken var festen i full gång och det blev många kära återseenden eftersom vi båda varit borta såå länge. Bra liveband som spelade hoppvänlig musik, billigt bar och roliga (och fula) människor gjorde kvällen till succé. Efteråt drog vi allihop hem till Mattias A och hans tjej Hanna. Det var den galnaste efterfesten jag någonsin varit med på. Det var långt över gränsen för vad som är lämpligt att skriva på en officiell sida, så jag stannar vid roligt och händelserikt!

Nu har jag bara några lediga dagar kvar, sen blir det jobb för hela slanten. Hoppas på herr sol, tänkte ta hjälp av den berömda dansen.

So long!

In [Da Flo]

2007-07-17T06:37:00.000-07:00

I ett år har jag och de flesta runt om kring mig längtat. I ett halvår har vi planerat och diskuterat, jobbat och funderat. Festivalen som kallas Da Flo. The Flow på amerikansk slang, eller samhället Dala-Floda med några tappade bokstäver.

Jag har personligen inte haft lika mycket ansvar och jobb innan och under fetivalen som jag hade i år. Det har både varit betungande och himla roligt. Att få se en liten idé växa fram och slutligen fungera, att få hjälpa artisterna så mycket man vill och slutligen suga i sig av allt beröm och känna att jag faktiskt gjort något värt att ta åt sig lite ära för.

Personliga problem och en orolig mage gjorde att jag fick lite sömn redan innan festivalen, men när den väl sparkat igång var det bara att "go with the flow" och inte tänka på tröttheten eller halsontet. Onsdagen var en lugn invigningsdag med trevlig stämning, grym cirkus och vackra dikter.

Torsdagen drog igång med workshops och folk verkade trivas, själv hann jag med en workshop i streetdance. På kvällen kom Sugarplum Fairy och vi var alla nervösa att de skulle vara jättekaxiga och att det inte skulle komma tillräckligt med folk. Folket kom aldrig i de mängder vi hoppats på men om bandet tidigare haft en kaxig attityd så smälte nog den av kvällssolen som strilade ner över bäcken, träden och vår nybyggda utomhusscen. Vackert! Dökötts spelning blev något röjigare...

Fredagen började lika bra med sol och härliga workshops. Allt flöt på och jag började slappna av. Jag var med på sång-workshop med Jennifer och den var precis lika givande och inspirerande som förra året! Men sömnbehovet gjorde sig påminnt och jag bestämde mig för att skippa clown-workshopen och istället fara hem och sova två timmar innan kvällen. Två timmar blev till tio minuter när Simon, Mats och Olle kom och hoppade i min säng. Bättre än ingenting. Något piggare anlände jag till kvällsunderhållningen som även denna kväll var högklassig i form av Kultiration och balkanandet Agrin.
Lördag hade jag sovmorgon till 8 vilket var skönt. Jag och Matilda hade Afrikansk dans, min absoluta favorit-dansstil! Därefter for jag till Fänforsen där Master of Water var i full gång. Jag hade äran att få vara freestyle domare i herrklassen. Något nervöst till en början, men det visade sig att alla mina år som "paddelfru" hade givit resultat ;) Mats vann tack och lov både freestyle-tävlingen och kayakcrossen. raftrace blev inte riktigt den succe vi väntat oss men det berodde mest på att många åkt hem redan.. Deltagarna såg i alla fall ut att ha roligt!

Kvällen blev trevlig och lugn för min del, flera kanon-föreställningar och bra musik men tröttheten tog överhand och natten blev yngre än väntat.

Söndagen var den traditionella städdagen med pönis-mat på kvällen (en thairestaurang för er som inte visst det...). Nu känns livet väldigt lugn och mitt hjärta lider stor brist på något att se fram emot. Men vi får väl fixa det va?

"Right now my friend,

you are lost.

But don't ask me for directions,

cause I'll guide you strait into my arms.

... and maybe our roads will cross again"

:Charlotte & Johannes

Har nedräkningen börjat och är det för trygghet eller förändring, lycka eller förtvivlan?

Ikväll ska vi se hur det går för allas vår Harry Potter. Peace out.

2007-07-10T10:56:00.000-07:00

Det har annorlunda potatisfest. Mer styrdans än vanligt och allt galet blev utbytt mot trevligt och mys. Matildan min kom och överraskade mig när vi som bäst sjöng vis-sånger till ett dragspel. Winnerbäck kom däremot aldrig, tråkigt för honom.

Det har varit en ganska vanlig komidsommar-marknad men med ovanligare fest efterpå. Inser vikten av släkten och de vänner som verkligen är vänner. Vikten av groll som borde lagts ner för länge sedan!

Nu är jag tom. Jag har världens roligaste festival framför mig, men inuti är det tomt. Det näraste och käraste slits ifån mig utan att jag kan göra något. En sten i magen med sylvassa knivar som hugger och sliter så fort det får chansen. Det gäller att inte ge dem det. "Vad hjälper det att prata?"
Känner mig ändå starkare nu. Jag vet ju att det kommer komma massa bra även ur detta. Vet kanske också innerst inne att det är rätt. Det var en saga som var för bra för att vara sann. Någon lyckades vända lite av mina tårar till ilska, och det är lättare att tampas med.

Känns bara som det är för tidigt.

Sommarbilder 2007

2007-07-03T07:19:00.000-07:00

Vi har en liten å med en finfin fiskebrygga nedanför vårat hus i Syrmyra. Där kan man fiska i takt med syrsornas surr och kornas råmande i solnedgången. Jag, Simon och Linnea på bilden till vänster. Min första ab orre för året nedan.

Min första Abborre för säsongen. Mats fisk var inte lika stor... (vänster)

Klassen som jag hade privilegiet att få vara klassföreståndare åt. De tyckte jag var en ängel :) (Den andra klassföreståndaren fick ett troll..?!)
Vi impulsfor på fest i Norrköping. Jättemysigt med massor av små tält och glödlampor i olika färger. Våra Kiruna -vänner Hento och Erik fanns också på plats!

Den midsomrigaste Midsommaraftonen!

2007-06-25T06:52:00.000-07:00

Midsommar, nyår och sista april. Det brukar oftast vara sådana där dagar jag bävar inför. Det är dagar då man förväntas göra något extra ordinärt, något alldeles fantastiskt roligt. Dagar som oftast skapa mer panik än glädje.
Men i år har det löst sig av sig själv och jag har bara kunnat flyta med strömmen och ha precis så där himlans kul som det är meningen att man ska ha.

I fredags var det midsommarafton. Grabbarna Uddén ordnade stor fest på sin gård i Ornäs.

Matilda på festens "campingplats"

Vi plockade blommor som vi sedan band kransar av och girlanger till midsommarstången. Jojjomensan, du läste rätt. de hade fixat en alldeles egen, prima majstång. Även ett spelmanslag hade festarrangörerna lyckats skrapa ihop. Så vi fick vår traditionella dans runt stången, skrålandes smågrodorna och fiolioliolej!
Tillmiddag blev det grillat och mumsmumsig sallad. Vissa slog på stort med sill och snaps, andra hade cheesecake.

Efter maten var det brännbollsturnering på ett annorlunda vis, därefter dans på logen natten lång. Här har vi bästa midsommar gänget; Mats, Matilda och Simon och så lille jag såklart!

En trevlig tjej som intresserade sig för Simons flakbil. Hon underhöll oss ett slag med ogenomtänkta uttalanden och bristande kunskap i geografi. "Kommer ni från Göteborg? Vikken fiin tojååta! (bilen är en skoda) Äre du som ä Totti? Eller Spotti då?"

Lång natt med mycket flumm, dans och skratt. Men helt klart midsomrigaste midsommarn på länge!

"Solstrålen knackar på fönstret..."

2007-06-07T06:54:00.000-07:00

Klockan sex vaknade vi av en solstråle som kikade in på oss och strax därefter morrandet av en Ford Mustang. I tisdags var det nämligen dags för Annas student i Älvdalen och studenten till ära hade vi lyckats låna en cool-cab att glassa runt i. Jag lindade en sjal om håret och drog på solbrillorna a' lá en 50tals filmstjärna sedan bar det , riktigt snabbt, av. Vi träffade många gamla vänner, bl. a. Lotta från ishotellet som klippt av sig dreadsen och skaffat finfrisyr. Anna fick stipendie för årets guide vilket vi alla gladde oss åt mellan glassarna. Det blev karavanåkning på vägen hem med en hel del spurter från oss. Det är kul att köra snabbt när man kan ;)

Hemma i hagen väntade fin mottagning med champagne och paket hit och dit. Mumsig buffe, släkt och vänner och en solnedgång utan dess like ute på "dyngsta'n". (Bilder kommer snart...)
-Och vinet, det var gott!

Nästa dag fick Mats, efter viss tveka, med mig på lite paddling . I den strålande solen var det bara skönt att ta sig en simtur då och då trots att inte temperaturen överstigit 11C än. Provade på eskimåsväng också men har inte riktigt satt den. Känner att jag kommer på det ibland, men sen när man hänger där, uppåner, så blir allt så bakvänt på något underligt vis. Paddling är i och för sig en underlig sport med underliga utövare. Men det är roligt också, speciellt när det går bra och jag känner att jag överträffar mig själv.

Efter paddlingen åkte vi till hagen och hade möte på möte. Först ut var Daflo, vår festival som kommer bli grymt bra. Därefter för 3M som vi ska anordna en företagsaktivitet för nästa fredag. Phu! Mycket organiserande blir det... Men ack så roligt!

Idag har vi haft brännbollsturnering hela dagen på skolan. Jättekul och min kära klass kämpade så tappert. Mot slutet fick jag och min medklassföreståndare rycka in och hjälpa till. Det hjälpte inte för resultatet men vad gör väl det när vädret är på topp och alla är glada?

Imorgon tar Borlänges gymnasieskolor studenten och då kan det nog bli lite fest. HEJ så länge!

Sicken sommarhelg!

2007-06-03T09:11:00.000-07:00

Plötsligt slog vädret om och fram tittar solen med sitt varmaste leende. Mor min har arrangerat nationell agilitytävlig hela helgen som jag har varit första medhjälpare. Lite roligt att se lilla Floda så full av liv och rörelse, men annat kan det ju inte bli när över 1000hundar med förare från hela landet samlas för att ge hän åt sin passion. Jag var speaker (Mats du kanske får rätt en dag, att jag skulle börja jobba med radio... ) och hade två underbara dagar i solen med gratis underhållning, fika och solbränna. ;)

Såhär kan agility se ut.

Mats, Jag och Simon håller som bäst på att flytta in i nya huset. Det kommer bli så himla bra, bästa läget stor tomt med perfekt vollyboll-plan, två stora verandor och en sola-topless-balkong.

Ett litet kollektiv på en sisådär 8pers för snart flyttar Britta dit sin vagn och sen kommer Band of Joy-killarna hit. Shiit vilken sommar!

Malin och Malin, coolaste domarna man kan hitta! Här i Örebro på freestyle-tävlig. Dagen till ära bestämde vi oss för att göra reglerna lite mer "publikvänliga" och använde oss av "let's dance"-metoden. Betyget "fett" fick man för extra snygga trick ;)

Anton far tillbaka till Uganda imorgon, där kommer han stanna ett år frammåt. Det firade vi med en brakmiddag och gott vin i lördags. Som om inte det vore nog så fick vi finbesök av Joni, Erik och Nike från furnäsdalen.

På väg hem i en ljummen sommarkväll fick vi äntligen tid att diskutera, bara vi två. Levande ljus och tänkvärda tankar. "Och den värsta varmaste känslan inombords" - Är det så här när man är kär när man är liten, hur blir det då när man är kär när man är stor?

Våra voffar; Aron och Medde

Maskrosludd och tårtkalas

2007-05-27T12:09:00.000-07:00

Jag blev akut-barnvakt åt mina kusiner i torsdags. Farbror Per skulle åka till Cypern och den andra barnvakten hade lämnat återbud. Så nu har jag fått en liten glimt in i föräldravärlden med mellanstadiebarn. Handling och matlagning, skjutsande hit och dit på olika aktiviteter, läxläsning och självklart syskonbråksutredning. Under helgen lämnade jag över ansvaret till våra tremänningar på "Herrgår'n". Då var det istället dags för födelsedagsfirande.
Lilla Freja hade fyllt sitt första år några dagar innan, liksom Britta fast hon sitt 25:e. Meta blev också ett år äldre men hon har tappat räkningen. Tårtkalaset började klockan två med tjocka släkten. Det fortsatte sedan inpå natten men då var det i huvudsak ungdomar som tillsammans skapade en stämning som nog bara kan fås i en vacker ladugård med levande ljus, en öppen eld och musik i massor. Per hade kvällen till ära skrivit en rykande färsk dikt om John Diern, Bryssel och allting mittemellan. Ja... Glädje och harmoni.

Idag har vi haft Da Flo-möte och som vanligt kommer nog årets upplaga bli den bästa hittills! Saft och maskrosludd i den värmande solen, kärlekskänslor som aldrig kommer ta slut. Sista hela veckan i skolan nu och jag ska njuta av varje sekund!
På återseende!

Paddling för hela slanten, i Åre

2007-05-23T09:25:00.000-07:00

Jag inleder denna blogg med att berätta om min och min käre Mats resa till Åre.

Som de flesta, som känner mig, vet så är Mats inte bara min pojkvän utan också forspaddlare. Nu under kristihimmelfärdshelgen så gick SM i forspaddling av stapeln i Åre. Mats var givetvis på plats men även jag, hans trogne maskot och påhejare.

Tomas Rundgren kom och hämtade upp mig med fullpackad volvo, femslalomkajaker på taket och ett släp lastat till max direkt efter skolans slut. Malin B och Anton var också med i bilen och rottveilern Hobbe förstås. Det blev "köra igenom-middag" a' lá USA och ett fåtal kissa-hunden och köpa-godis-stopp så vi lyckades köra den smala vägen mot Åre på strax under sex timmar. I åre låg snön fortfarande på topparna och de kala träden vittnade om en klart senare vår än hemma. Det var också kallare så mina fina, randiga långkalsonger kom väl till pass. Framme vid vår stuga blev de en väldigt massa pussande och kramande då våra andra vänner redan checkat in sig. Erik, lagkaptenen, Westberg, Joni , the man, Lidberg, Erik ,the beginner, Rehn, Mats, the lover, Wålstedt, Mats, the vise man, Lindmark, Nike, kändisen, Bent och Mattias, roliga killen .

Jag fick sovmorgon första dagen och passade på att ta en långpromenad runt åre. Jättemysigt med musik i öronen och massa glada människor i solen på torget. Jag slogs av hur vackert det är i de svenska fjällen!

Klockan tre drog tävlingen för dagen igång, slalom. Världsabra stämning med stor publik, hög musik och solsken i blick. Redbull-bilen var där och delade ut gratis dricka, det är ena riktiga coolingar det! Linnea, Daniel och Annis anlände med sin lilla valp Nitro.

Superspännande tävling där Mats slutade åtta. Inte dåligt för att vara SM i en gren som han inte alls satsar på egentligen.

Vem är störst och starkas i djungeln?

Efter tävlingen samlades både publik och paddlare vid Draklanda för att grilla. (Draklanda är en stor villa mitt i åre där det helgen till ära bodde närmare 20paddlare). Det är svårt att beskriva stämningen med ord, familjekänsla helt enkelt.

Dag två var det freestyle. Mats gren. Upp tidigt och på med vandringskängorna då denna gren inte är varken lättåtkomlig eller publikvänlig. 30min ut i skogen, över en myr där både jag och Linnea tog av skorna och sprang barfota för att slippa sitta blöta hela dagen. Jag ville träna mina domarkunskaper och ställde upp som skribent. DEt gick jättebra och jag tror att jag skulle kunna döma själv snart, med lite mer träning så. Det var inte den ultimata vågen som freestylepaddlarna fick tävla på, därför blev det inte heller några specktakulära trick. Dåligt väder och arrangemang drog ner på stämningen men Mats lyckades i alla fall med en 3:e placering. Bra om man frågar mig.

Hem och igång med festen. Vin, gin, bra musik och roliga vänner blev en kanonblandning. Sent gungade vi alla ut på stan. På Holiday Inn var medelåldern lååångt över vår men det gjorde inte oss något, vi skolade bara om och dansade styrdans natten lång.

"Dagen efter" blev lugn. Jag och Linnea strosade på torget och kollade i de hippa butikerna. Störtlopps tävlingen körde igång vid tre och jag, Linnea och Nike hade det fint i solen påhejandes grabbarna. Mellan åken passade vi på att spela en ny variant av kubb och posera för fotograferna som fanns på plats. Mats tog en fjärdeplacering, grymt enligt mig!

Denna kväll var det bastu- och bubbelpoolsbad som gällde, därefter fin tacobuffe och prisuttdelning. REdbull-collingarna kom och DJ:ade men vi hade haft vår fest så vi var lite rastlösa. Utanför fanns en lekpark som fick underhålla oss istället. Det blev femkamp av alla de slag och kajak-kana utför trappan. Dessa paddlare är helt klart en klass för sig men en sak är säker, de är GRYMT roliga och härliga människor!

Söndagen var vi uppe med tuppen för att städa ut stugorna. Tävlingsgrenen denna dag var kajakcross, den roligaste av dem alla. Vi fick även denna dag otroligt väder och i forsen bjöds det på riktiga fajter. Ett perfekt avslut på en skön och händelserik helg. Hemvägen körde vi tre bilar med släp och massa kayaker i karavan. Blev nog en fin syn mot solnedgången.