tisdag 23 mars 2010

Början på något nytt...

Då jag efter några månader tillbaka i Sverige funnit kärleken till skrivandet är tanken att denna blogg skall uppdateras mer regelbundet. Just nu är den i en omsminkningsfas som genomsyras av gröna färger... På onsdag är, förhoppningsvis min sista tenta inom företagsekonomi avklarad och jag kan ta nya tag. På allvar. Håll en tumme och panta en extra burk för mig...
På återseende!

onsdag 10 mars 2010

Livet i landet Down Under - epiolog

Idag vaknade jag av solen.
På grund av en ovanligt kreativ gårkväll, då tiden runnit iväg och jag bokstavligen snubblat i säng, med påföljden att persiennerna förblev uppdragna. Men att vakna av solen som lyser upp en nystädad studentlägenhet, min nystädade studentlägenhet, och öppna fönsteret för vädring och på så vis upptäcka att det är vårvärme i luften, kan vara så nära momentan-lycka man kan komma.
Vi närmar oss mitten på månaden Mars, och det är snart två månader sedan jag kom tillbaka till Sverige efter mitt långa äventyr på andra sidan jorden. Under denna tid har jag bilivt ett år äldre, på pappret, läst en kurs i företagsekonomi C, reflekterat över skillnaderna australiensisk och Svensk universitetsutbildning, hittat kärleken till skrivandet och blivit skribent i Uppsala Ekonomernas tidning Reversen, funnit ännu mer kärlek och blivit med pojkvän, upptäkt Jönköping och där ätit sveriges godaste kebabpizza, njutit av alla de godsaker jag saknade i Australien som; filmjölk, rågflingsgröt, våfflor, lösgodis, skogaholmslimpa, mammas hembakta, KNÄCKEBRÖD och kaviar, anordnat ett äkta bullkalas och blivit en stolt ägare av en rosa ukulele. För att nämna ett axplock. Det är full rull med andra ord, som vanligt i Malin värld, och jag gillar det! Tjejerna på 52 Hornby street
Självklart saknar jag Melbourne och Australien, både mycket och ofta. Speciellt konstigt är det att tänka på mina vänner som åkt ner till samma ställe, bo i samma hur och ska göra hela grejen nu... Jag bli lite avundsjuk, men framförallt är jag otroligt tacksam över att jag fick min chans och gjorde det absolut bästa som gick att göra av den.
Några av min reflektioner från tiden i landet Down Under...
Vintern i Melbourne, en kyla som letar sig in i märgen och inte släpper tagen förens varmvattenflaskan fyllts med kokande vatten och omfamnas i sängen under mitt tjocka täcke. Att bygga ishotell utomhus i -30 var småpotatis! En annan sak som förvånade mig var Svenskarnas goda rykte i landet, tack alla tidigare resenärer som bidragit till detta. Jag känner även att jag gjort min plikt för efterkommande turister. Check!

Avstånd har blivit ett mer diffust begrepp satt i relation till vad som anses 'långt bort' i Australien kontra de sträckor man i Sverige drar sig länge för att åka. Europa är vår granne, och Ryan Air vårt hälpmedel. De tär ju så lätt, ändå är vi svenskar, inklusive jag själv, så bekväma av oss att de där 40minutrarna på tåget till en vän i Stockholm känns tunga. Dock, ska ska här tilläggas att detta bara är bra ur en miljökämpes ögon... Det finns ju trots allt e-mail och skype för de som tvunget ska ha vänner i Långt-bort-i-stan. Alltås, avstånd har för mig förvandlats till ett svår angripligt begrepp, i dagsläget svårt att ta ställning till. Konkreta saker jag kommer att sakna; Att äta billigt och gott ute, dumplings - ett slags kokat eller stekt degknyte med varierande fyllning,
Dumplings i China town
australiensarna som världens, näst efter Nya Zeeland, mest tillmötesgående folkslag, tillgången på Susi, Monash University och mina engagerade och entusiastiska lärare, språket med den härliga dialekten, Boost juice, Chapel Street med alla caféer och second hand affärer, pub och klubb-livet som inte liknar något jag sett förut (Bolanche, har tyvärr inte en chans...), våra hyresvärdar grekerna och alla andra karaktärer som satte färg på vardagen, citronträdet i vår trädgård, spårvagnarna, de dåliga morgonprogrammen på tv, att bo sambo med två fantastiska tjejkompisar som snabbt förvandlades till familjemedlemmar, Liam och hunden Monster på Chapel fitness, mina långa kvällsrundor i St Kilda eller runt Alberta Park. Detta är bara en liten plutt i havet av allt jag kommer sakna, men mest av allt kommer jag nog sakna känslan, lukterna, vardagsritualerna, ja, allt som kom att bli förknippat med ett nytt Hemma. Jag trivs verkligen med att vara hemma igen, och det är väl det som är det fina. Att alltid trivas i nuet och se fördelarna med varje stund och tillfälle. Jag vet att jag kommer åka tillbaka till Melbourne, någon gång. Men det kommer bli en ny resa, med mestadels nya karaktärer och äventyr. Av det som varit har jag mina minnen, en himla massa bilder, en och annan vän för livet. Inte helt fy skam ändå!
Med det så knyter jag ihop säcken med temat Livet i landet Down Under och byter inriktning på denna blog. Min ambition är att fortsätta på den gröna banan, som förövrigt temat på min sida i Reversen. På återseende!