Checklists-maffian

Ännu en vecka har förflutit och därmed har Lindas och min checklista över "att-göra-måsten" börjat betas av.

Vi började med att i torsdags välkomna Charlotte, vår Uppsalatjej som pluggar i Sydney, tillbaka på en blixt-visit över helgen. Det bjöds på hejdundrande BBQ, möjlig tack vare våra landlords investering i en sprillans ny MasterGrill. Publiken besod av en härlig blandning skandinaver och jag passade på att damma av min norska och lyckdes häpna norrmännen som bestämt hade hävdat att svenskar absolut inte kan prata norska. Ett av mina mest stolta ögonblick i Melbourne!
Tack till min kära far som lärt mig den ädla konsten att grilla - "kvinnor kan"!

Lördag morgon gick flickorna på 52 Hornby street återigen upp i ottan för att göra sig vackra inför dagens horse race - Stakes day. Solen stod högt på himlen och temperaturen visade långt över de trettio, när vi i ett glatt följe på runt tjugo personer bredde ut våra picknick-filtar på Flemington Race Course common lawn. Efter att ha tillbringat fredagskvällen med att gå igenom alla race och dess hästar över ett glas ouzo med grek-landlord-Bill kände team MaLindSon att vi var redo för serious betting. Det blev tyvärr inga vinst-pengar vid dagens slut, men självklart var vi mycket, mycket nära att kamma hem storkovan - nästa gång... Dagen var dock alldeles, alldeles uuunderbar och innan jag somnade, närmare gryning, lovade jag mig själv att komma tillbaka till denna stad igen en vacker dag. Och den dagen, då ska jag gå på horse race!

Magnifika djur!

Team MaLindSon - a.k.a. the sisters- luktar på blommorna

Fröknarna på 52 Hornby street - matching it up!

Med denna helg kom också tillslut den efterlängtade sommaren till Melbourne. Sedan Stakes Day har temperaturen legat stadigt runt 30 och många dagar har tillbringats på beachen. St Kilda nedanför oss, och Brighton, är de som bockats av hittills från listan. En annan, inte riktigt lika efterlängtad, gäst som kom med helgen var maginfluensan. Linda drabbades först och låg utslagen flera dagar. Våra teorier kretsade kring vanlig, hederlig matförgiftning, men förvirringen tätnade när Charlotte insjuknade, och när sedan Julia föll ihop några dagar senare insåg vi att de måste drabbats av ett elakt virus av sällan skådat slag. Jag såg domedagen närma sig och fick plötsliga, mystiska symptom titt som tätt innan jag glömde bort att oroa mig och insåg att faran nog var över. Jag tackar mina kära Echinachea piller och uppväxten bland skitiga hundar på landet för ett starkt immunförsvar... Somliga skulle kalla det tur.

Tisdagen bjöd våra kära Norrlandsgrabbar Erik och Carl på BBQ i skymningen vid Yarra River. Få saker som smakar så bra som grillad mat i goda vänners lag. När övriga grillentusiaster lämnat området vågade sig en liten possum fram till oss och bjöd på uppvisning och photo session i utbyte mot korv. Därmed blev kvällen en fulländad aussie-upplevelse.

Våra utbytesvänner börjar en efter en lämna staden vart efter folk börjar bli klara i skolan. På onsdagen var det dags att ta farväl av Nikki, en holländsk tjej som vi mötte första dagen på Monash. Det firades med utsökt middag på Veggie Bar som genast blev en favorit och hamnade på listan "måsten-att-göra-igen". Linda osade tur i luften och föreslog en sväng på Melbourne Casino som avslutning. Efter att ha tjuvtränat i Las Vegas förra hösten var en omgång "Craps" inga problem för henne och middagen var därmed betalad. (Jag höll mig hela tiden tryggt bakom Linda, ivrigt hoppandes och blundande vid varje kast...) Ytterligare en checkpoint på "måsten-att-göra-igen" listan! På den listan ingår även Rooftop bar som vi besökte på torsdagen, en utomhusbar på toppen av ett höghus mitt i city, och The Esplanade Hotel, ett vackert gammalt hotel omgjort till bar, känt för sitt utbud av bra livemusik, som besöktes på fredagen. Innan besöket på the 'Espy' hann vi med en "tribute to AC/DC" -konsert inne i city där rockLinda äntligen fick utlopp för sitt sanna jag. En skön publik i alla åldrar hoppade glada runt och ruskade på huvudet. Jag hängde glatt på och stämmde in i refrängerna. RockÄNråll - som vi säger i Båålänge!

Utråkad är ett ord som inte finns med i min vokabulär, och varje minut utnyttjas till glädjegivande aktiviteter. Insikten av att snart behöva lämna den här staden gör att jag ofta stannar upp, tar ett djupt andetag och smakar på lyckan. Tack du, min lycklig stjärna, för att du tog mig hit! Som tur är väntar nya äventyr hela tiden runt nästa hörn vilket gör avresan mindre jobbig, men jag kan bara konstatera (med äkta Carlsberg-brummande stämma); Melbourne - Probably the best city in the World!