En "krönik-ig" sammanfattning om Malins 2009

I min tunnaste sommarklänning, med en picknickkorg som hette duga, bubbel och nyfunna vänner firades det nya året 2010 in i en park i North Shore, Sydney.

Fyrverkerierna var såklart något utöver det vanliga. När de glittrande färgbomberna sträckte ut sig över den klara natthimlen, till ljudet av folkets jubel och poppande champagnekorkar, väcktes en storm av känslor upp inom mig och jag kan garantera att mina ögon var allt annat än torra.

Glädjetårar är ett gott tecken på att ett riktigt bra år ligger i startgroparna tror jag. Om inte annat har jag planer på att göra det till mitt bästa hittills, och DET vill inte säga lite!

Mitt tjugotredje år var nog ett av mina mest omtumlande hittills. Det började en kall vintermorgon i Furnäsdalen med det goaste skidmänniskorna som finns, god mat och härlig åkning. Den tidiga våren bjöd på många glädjebesked, där det om att jag blivit antagen att läsa en termin på Monash University i Melbourne, hittills haft störst påverkan i mitt liv.

Lägenhetsbytet under påsken symboliserar den stora förändringen, som, precis som alla stora förändringar, förde med sig både gott och ont. Valborg med tjejligan slog såklart i topp på partymätaren, som sig bör, och vackra maj bjöd många ljumma kvällar i goda vänners lag. Uppsala är nog den bästa platsen på jorden under våren.

Mina fyra sommarveckor utnyttjades till max, min första sommar med total ledighet, och den har fortfarande ett romantiskt skimmer i mitt minne.Det fantastiska vädret bidrog självklart också med sin del. Lata dagar på verandan i Bäsna, en obeskrivligt midsomrig midsommar på Uddéns gård och musikexplotion med tillhörande festvalliv under Peace and Love. Sedan bar det av, destination Melbourne, Down Under.

Linda dök in i mitt liv, och efter den nästan 30timmar långa resan insåg jag att jag funnit en ny vän som jag inte kommer släppa ifrån mig i första taget. Vi anlände till 52 Hornby Street en kall och mörk julinatt, men fick ett minst sagt varmt välkomnande av Australiens mest grekiska greker, våra nya landlords.

Två nollningsveckor i skolan kastade snabbt in oss i systemet, och introducerade oss för vänner som kom att bli en stor och viktigt del av den kommande tiden. Själva studierna gick också snabbt att komma in i ,och engelskan medförde inga hinder. Jag har lagt ner mer tid på studierna än jag trodde att jag skulle göra, dock helt frivilligt, vilket till största del berodde på att jag valt mina kurser själv, och nu fick läsa om sånt som jag verkligne gillade och är intresserad av. Plötsligt läste jag min kursbok främst för att jag faktiskt ville ta in och analysera det som stod i den - halleluja.

Studentlivet, eller kanske snarare city-livet , som var något nytt för en Bäsnatjej som mig, bjöd på en hel del festligheter. Var och en, mer eller mindre minnesvärd, men alla med ett leende på läpparna och humöret på topp. Jag gjorde mig ett namn som "den alltid glad", grundat på bland annat positiva statusuppdateringar på Facebook. Detta var något som ledde till efterfrågan på min, om än något oproffesionella, rådgivning i livsfrågor om glädje, och en gratis biljett till Operan.

Fiji var resan med stort R, jag hoppas att jag kommer dit igen. "Horse race" klev upp i topp på min lista över Roligaste tillställningarna i världen. Jag lärde mig att spela på hästar och insåg vikten av en ordentlig head piece, hårdekoration. The Great Ocen Road-trip förblir bäst obeskriven. Men vägen var otroligt vacker och människorna i byarna längs med, väldigt trevliga.

Museum, konserter och andra kulturella aktiviteter gjorde vårt dagliga schema tight. Ordet tråkigt har sedan länge suddats ut ur min vokabulär och ersatts av "alldelesfantastisktunderbart". Det är också den enda rätta benämningen på de sista två veckorna i Melbourne. Tack.

Mitt första kombinerade jul-och sommarlov har hittills bjudit på allt jag kunna hoppas på. Bäst bekrivet i sol, glass, bad, fika, läsa, frihet, nyfunna vänner, tidlöshet och meat pie's. Ja, jag har gått upp i vikt, men bara för att få vara med i klubben "Vi som har gå ner i vikt som nyårslöfte".

Mina andra nyårslöften har mest med musik att göra, den största kärleken just nu - och det som omger mig och Linda var vi än sätter vår fot. Och om jag får förutspå min närmast stundande famtid, tror jag att den kommer fortsätta göra det. Liksom fjärilarna i magen om man får önska.

Idag är det exakt två veckor tills vi landar på Arlanda igen och vårt liv, med alla upplevelser, här kommer blekna till en färg, farligt nära, drömmens. Men nog har det varit som en dröm ockå. Jag är helt övertygad att jag inte kunde ha maximerat min vistelse Down Under på något annat vis är jag gjort. Jag har verkligen haft det kanon, och därför är jag evig tacksam för att lilla jag, Dragon Banan Malan - Bäsnas Millimul - fick denna möjlighet. TACK!

I natt hoppar Linda och jag på nattåget tillbaka till Melbourne för att spendera vår sista tid där. Vi har Att Göra-listan i högsta hugg, och ett packnings-mission som övergår mitt förstånd ska vi nog se till att kicka igång detta nya årtindets år...

Ses snart!